Konkurrenssvag värme- och näringskrävande strandväxt.
Under 1860-talet vidgades kunskapen om artens utbredning att gälla ”norra Hjelmarstranden från Lillkyrka genom Götlunda socken genom Sädbom” (Hartman 1861) och ”norra Hjelmarstranden, ej ovanlig” (Blomberg 1865a).
Birger (1923) betraktade strandskräppan som specifik för Hjälmarens stränder och öar. Den ansågs ”kunna vara relikt från en havsstrandutbredning under Litorinatid” (Almquist 1929).
Vid Hjälmaren i Götlunda har arten setts på 34 lokaler sedan 1858, de flesta under 1970–1990-talen, i Lillkyrka på 15 lokaler. Övriga socknar runt Hjälmaren där arten iakttagits är Almby (3), Glanshammar (12), Lännäs (6), Mellösa (12) och Rinkaby (4).
Första fynd
Thedenius 1855 (Lillkyrka Hjälmaren, Hamnström). Götlunda Hjelmaren 1858 Blomberg (S/SMu).
Lokaler
Lokaler utanför Hjälmaren:
Örebro Norrbyås m.fl. Kvismaren 1934 Kjellmert (S); Kvismare kanal V om järnvägsbron, glest efter lång sträcka 1956 U. Starbäck (OREB, S); Östra Kvismaren 1974 (Hytteborn 1977); Kvismaren, i fröbanken 1981 och 1982 (Skoglund & Hytteborn 1990); 1989 H. Weibull; 612 756, 614 756, 614 758, totalt 30 ex 2010 Nilsson (OREB). Kvismaren, Åslaholmen 1980 Asklund. Ånsta 250 m V om Bonstorp, tipp, 2 ex 1993 (Lindström 2000b, LD/SSn).
