Fuktängsväxt, allm. i Glanshammar och Rinkaby (Nilsson), mestadels spridd–täml. allm. men med ojämn förekomst. Kjellmert fann 6 lokaler i Svennevad inom en halv km².
Den växer vanligen i åker-, väg- och järnvägsdiken. Vid Segersjötorp i Mellösa antecknade Broddeson (1941, ms) arten ”i alla diken i trakten”. Den gynnas av käll- och kalkmark och förekommer också längs bäckar och ute i fuktängar och kärrkanter, vid dammar och tippar etc.
Blomquist & Rosenberg (1921) såg den vid Närkes slättsjöar, men förekomster i strandkärr är inte vanliga. I ett sådant med pors och vattenklöver sågs den dock 1989 vid badet i Botaren i Svennevad i vitmossa på alsocklar. På frisk mark i åkerkanter och -dungar förekommer plattstarr i uttorkade diken och på kalkmark.
Vid Stora Hjortstorp i Örebro fann Broddeson (ms) ”väldiga massor” 1932 i diken och i ett kärr vid Skogsgård vid Järnäs i Götlunda växte 1981 ett ymn. bestånd om 100 m².
Gamla subfossila lämningar av plattstarr rapporterades från Ervalla järnvägsstation 1898 (Kjellmark 1899).
Första fynd
Wahlenberg 1824 (”satis frequenter” [mindre allm.]). Götlunda prästgården 1858 Blomberg (LD).
