Giftig läkeväxt, delvis allm. med 12 lokaler inom 6 km² vid Garphyttan–Ånnaboda i Tysslinge (Löfgren 1994). Kjellmert (1947) betraktade den som sälls. i Svennevad vilket ännu gäller. Den tunnas ut i Tiveden och norr därom till Kilsbergen, bl.a. mkt sälls. i stråket Tångeråsa– Norrbyås.
Trolldruva växer främst i skugga på mull i bäcklundar, friska lövlundar, i och kring kalkbrott, i parker etc. Diabas resp. grönsten har angetts från växtplatser i Hallsberg och Lerbäck (Dalhielm ms, Nilsson ms). Den har setts uppe på block i mossa vid Trolldalen i Askersund (Halden 1943) och vid Oxhagberget i Bo 1998.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo Stråberga äng 1848 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”Dekokt av roten fördriver vägg-ohyra” (Gellerstedt 1831) och den ”ätes ej av djuren” 1925 (Broddeson ms).
Trolldruvans namn i Närke har varit iktebär (Samzelius 1760) och paddebär (Samzelius ms 1758).
