Kalkgynnad läkeväxt vars nutida växtplatser är åker- och vägkanter, grustag, bangårdar, tippar, igenväxande ängsrester etc. Särskilt rika bestånd sågs längs 200 m av vägkanten vid Långsberg i Askersund 1992 (Nilsson) och på tippen vid Hässleberg i Hallsberg, ca 50 ex. 1987–1988 (Nilsson ms). I Glanshammar och Rinkaby växte den i rågåkrar 1955 och 1957 (G. Björklund enl. Nilsson ms).

Vildmorot var ett svårt ogräs (Lyttkens 1885). Det sågs täml. sälls. på Mellansvenska myrodlingsvallar (Tolf 1903).