Ogräs, tidigast vildväxande i Sverige på 1850-talet varefter spridningen skedde längs vägar och järnvägar från Uppsalatrakten. Efter primärfynden (ovan) sågs den vid valsverksspåret i Laxå (Steyern ms 1901) och kom till Brevens bruk i Asker omkr. 1904 (Broddeson ms).

Vid ”Kilsmo station och en kvarts mil längs vägen mot Hjälmaren” dök växten upp 1909, samtidigt som N. Sylvén noterade den vid Laxå station (Birger 1910). Birgers prickkarta innehöll 5 Närkelokaler t.o.m. 1909. Enl. markägaren kom växten till Lundby kvarn i Sköllersta omkr. 1914 och fanns inom begränsade områden kring vägarna i socknen ”överallt” (Broddeson ms).

Fr.o.m. 1920-talet antecknade Broddeson (ms) den allt oftare, både från gårdsplaner, vägkanter och järnvägar, delvis i massförekomster. Numera är den allm. i hela området utom i myrtrakter. Den växer mest i ogräsmarker, i åkrar och på lagårdsbackar m.m.