Withelocke 1653–1654 (”Tiveden, innan Bodarne”). Viby Östansjö 1845 Zetterstedt (UPS).

Ekodling

I Kumlatrakten är eken ett av de dominerande vägträden (Skye 1958). Våra praktfullaste ängs- och hagodlade bestånd är ibland åtminstone 200-åriga. Enligt tillväxtstudier av ekar på Djurgården i Stockholm växer eken med 1,5-2 cm i bho årligen i början, för att sedan minska. Ett träd med bho 300 cm är ca 150–200 år vid dessa förhållanden (Birger Andersson 1975). Några av Närkes ekar kan därmed uppskattas vara 300–400 år, men talet om tusenåriga träd är överdrivet.

Våra landskapsbildande ”eklundar” i Viby och Sköllersta kan ha en uråldrig hemortsrätt eller medeltida ursprung (Sjöbeck 1935b). Många av Närkes gammalekar står uppe i odlings- eller gravrösen eller i räta planterade rader i ännu betade eller nyligen övergivna moränholmar. De omfattande bestånden av gammelekar mellan Göksholm och Mellösa kyrka uppvisar ålderdomliga drag. Sjöbeck ifrågasätter om inte denna naturtillgång gav Mellösa, ”den mellersta ängen”, dess namn. I Göksholmstrakten fanns endast ”något Ek” (Mörner ms 1762).

Örebrotraktens ”Wackre Eke... lundar i synnerheet på östre sijdan” berördes i ett brev från borgmästaren till Erik Dahlberg 1691. Äldre notiser från Närkeslätten saknar ofta detaljerade uppgifter om ekens förekomst (Gyllenhaal ms 1774, Linné 1747, Uggla 1786).

På Mordön, strax utanför Götlunda i Arboga, där Gustav Vasas kungsgård hade stobete på 1500-talet, fanns en troligen odlad ekskog (Uggla 1786) som ännu pryder udden. Ekodlingen skedde i större skala vid herrgårdarna. En ”myckenhet af Ekar til skeppsbyggerie tienlige, woro fäldte” berättade Hårleman (1751) från Segersjö i Lännäs.

”En statlig besiktning av friska och användbara ekar (timmerekar) på skatte- (privatägd) och kronojord (statligt ägd) gjordes på 1790-talet och besiktningen upprepades 1825. Vid en jämförelse mellan de två besiktningarna så hade antalet timmerekar i Örebro län minskat från 6 641 till 142 stycken, d.v.s. en minskning med hela 98 % på cirka 30 år. Mark som tillhörde adeln, s.k. frälsejord, finns det inga jämförbara siffror för då den inte besiktades” (Josefsson 2007).

Odling av ek är känd från Vissboda i Lerbäck på 1700-talet (Waldén 1949b) och från Skagershult 1769 vid Hastön och Hasselfors bruk (Harbe 1947). Ekskog fanns på Vinön i Lännäs 1792 (Hofberg 1880). Ett större bestånd vid Hulta i Hammar kan också, liksom praktiskt taget alla åldriga och stora bestånd i Närke, förmodas vara odlat (Segerström 1932). Enl. landshövdingens 5-årsberättelse 1856–1861 fanns inga ekplanteringar inom länet, varmed väl menades nyanlagda bestånd.

Av de år 1834 inplanterade lövträden i Viby fanns en del ekar (Viberud 1961). En tidsbild från Kilsbergskanten gav Hartman (1875): ”Ekar... finnas ej längre vildt växande i... löfängarne, ehuru man här och der ser vid roten afsågade famnstjocka stubbar efter sådana”. På Tylöskog vid Hägerön i Åmmeberg återplanterades ekskog eftersom den gamla förbrändes genom sju decenniers svavelsyra från rosthyttan, vars verksamhet upphörde 1931 (Haugard 1944).

Giöbel (1902) noterade att ekskogen var på väg att alldeles försvinna och ung ekskog är nu, som Ekholm & Hallin (1980a) påpekat, ovanlig i Närke. ”Älgen omöjliggör praktiskt taget all naturlig ekföryngring” (Eckerbom 1946). I modern tid har ekodlingen studerats av Föreningen för växtförädling av skogsträd 1936–1946 i bestånd vid bl.a. Prästängen i Sköllersta, Göksholm i Mellösa och Killingholmen i Ödeby, alla med rakvuxna elitekar (Sylvén 1946, foto).

Kring Göksholm och Börsholm i Mellösa avverkades en hel del 70–150-årig ek 1998, enl. markägarna ”p.g.a. angrepp från svampen honungsskivling”. Ett sentida fenomen är ekplantager på åkerjord i bl a Hammar.

Ekvirke

Ekvirke användes vid bygget av Glanshammars kyrka på 1100-talet och stockarna sägs vara runristade (Jansson 1975). Kyrkdörrar av ek är kända från flera socknar, bl a från Götlunda, Hallsberg och Kumla (Samzelius 1946, 1961, Saxon 1928b). Kyrkoprydnaderna av ek i bl a Mosjö tillverkades dock aldrig i trakten (Norberg 1954). En eksäng fanns på Örebro slott 1654 (Waldén 1960). Det är osäkert om den tillverkats på orten. Örebros snickare använde ekvirke på 1700-talet (Wallin 1945).

Götlunda kyrkas tak belades med ekspån 1755 (Sarkany 1971). Virkets motståndskraft och styrka gjorde det lämpligt för tillverkning av bl.a. valsaxlar för Lindbacka pappersbruk i Ånsta (Indebetou 1824). I Hardemo tjänstgjorde en vagn med hela ekhjul ända in på mitten av 1800-talet (Olsson 1932b).

Ekens ved är ”hård, seg och låter sig något litet böja, men swårligen klyfwa och limma. Brukas till skepskölar, prässar, manglar, julsEkrar, drikstunnor, likkistor och hus” (Samzelius ms 1758). Gyllenhaal (ms 1774) reste genom Sköllersta och såg slagor för tröskning tillverkas av ek. Liestickor av ek användes som bryne bl.a. i Hardemo (Olsson 1932b).

I Lännäs ”bruka större delen af socknens inbyggare förfärdiga ett stort qvantum Eke kärl, såsom kar och drickes tunnor... hvilcka äro framför andra, här i orten mycket besynnerliga för deras godhet skull och som eke wirket börjar på att ansenligen tryta...” (Tham 1849). Laggkärl av ek tillverkades i Asker och Svennevad (Topografiska 1844).

Hjälmarsniporna byggdes nästan uteslutande av ek (Uggla 1786). En snipa i Örebro läns museum, byggd på Vinön omkring 1880, har bordgångar, spant, köl och stävar av ek (Jönsson 1985). Spanten i enklare ökor gjordes i Ödeby helst av ek (Forsslund 1935). Från Valen i Götlunda meddelades en bit in på 1900-talet att ”Ekarna är också borta och dem sakna vi, ty nu kan man knappt få en riktig Hjälmarbåt mer” (Wikberg 1950).

Insamling av ekbark för garvning var känd av Samzelius (1760) och skedde tillfälligt in på 1900-talet (Giöbel 1902).

Ollonskog

Ekollonskogen lagskyddades på 1300-talet bl. a. i Magnus Erikssons landslag utom på egen åkerlott eller efter särskilda regler (Schlyter 1862). Skyddet utvidgades genom nya förordningar 1542, 1558, 1647 och 1664 (Björnsson 1946). Enligt Sveriges rikes lag 1734 stadgades straff för ollonstöld och för utsläpp av svin i annans skog. Eken räknades till de bärande träden och gav 3 gånger högre böter än t.ex. åverkan på apel och oxel.

Vid Helgesta i Mellösa dömdes en person 1639 ”för att ha huggit tre grenar av en ek, bötfälldes och fick betala eken”. En Hummelstabo fick 1653 tillstånd att hugga bort en rutten ek i sin åker under förutsättning att han planterade en ny istället (Löw 1922). Sköllersta häradsrätt dömde 1641 en Åkerbybo för en uppbränd ek (Waldén 1949). Staten lade 1647 beslag på alla ekar på krono- och skattejord (Schmedeman 1706).

Ek i ”herrgårdsarkiven handlar om park- och skogsbestånd... säga oss även, att ollonskog var mycket vanlig åtminstone i gårdars närhet ännu under 1500–1600-talen” (Eckerbom 1946b). Amiralitetskollegium beslöt 1728 att besikta vissa ekbestånd genom en inventering som genomfördes i hela den ekbärande delen av landet (Pettersson 1944). Landshövdingarna ålades 1746 att i sina femårsberättelser införa uppgifter om ekskogarna.

Vid laga skiftet i Tystinge i Viby 1833 åsattes ekträden ett värde och utbyttes särskilt. Skattehemman medgavs 1875 att fritt disponera över ek och bärande träd (Giöbel 1902). C. S. Drakenberg på Hjälmarsberg i Almby gav på 1870–1880-talen ett originellt uttryck för hotet mot ektelningar. Han lät sätta upp stängsel ”mot folk och annat okynnesfä” (Rickson 1943).

Tillgången på ekollon för utfodring av svin och får var stor 1868 (ÖLHK 1869). Ollon utannonserades i Örebros lokalpress 1917. Enl. Gellerstedt (1831) användes de bl.a. för tillverkning av kaffe.

Prydnad och läkning

Eklöv som prydnad på midsommarstången vid Breven i Asker är kända från början av 1800-talet (Lagergren 1922) och i begravningskransar i Edsbergs härad från 1880-talet (Harbe 1956). Vid Tjälvesta i Snavlunda satte pigorna upp girlander av eklöv kring dasstaken vid midsommartid (Spong 1961b).

Ek ingick i Svenska farmakopén 1–10 (1775–1925). Man kunde dock redan tidigare på apoteken få bark, blad, ollon och skålar (Samzelius 1760, ms 1758). Barken togs till kreatur med trög mage i Mellösa 1942 (Broddeson ms). I Ekeby och Hidinge gavs sommarsjuka [blodsjukdom] kreatur eklöv (Harbe 1956, Saxon 1934a).

Namn och talesätt

Ordet ek för trädet, och eke för dess virke, har använts i Närke så långt tillbaka i tiden som skriftliga källor finns. Ordet eke användes förr men är ”nu nästan borta” (Olsson ms 1934).

Socknarna Ekeby och Eker syftar på förekomsten av ek (Sahlgren 1935). Ett vanligt by- och gårdsnamn är Ekeby. Det skrevs egby, egeby och eekeby m.m. Det användes redan 1280 i Viby (S. Fries 1957) och är känt från Närke 1304 (Ortved 1933) och 1314 (Davidsson–Friberg 2000). Det återkom bl.a. 1339 i Kumla (Hellberg 1967), 1385 i Sköllersta (Pellijeff 1978), 1432 i Mellösa (S. Fries 1957) och 1440 i Ekeby (Styffe 1880).

Namnet Ekeberga i Hallsberg är känt sedan 1381 (Hellberg 1967) och Ekenäs finns belagt från Kumla 1423 (Samzelius 1946). Ekåsamarken är möjligen en sentida benämning som syftar på området N om torpet Kryddhult i Skagershult (Harbe 1950). I Mellösa finns 9 ortnamn på ek (Waldén 1952b).

Ordspråklika talesätt, med syfte på erfarenhet, har använts i Närke: ”Han vet hur ekluten smakar” (Djurklou 1860) och ”Han ha gått gynum ekeluta” (Saxon 1930). Förekomsten av oräkneliga ekträd har gett det en plats i en trollramsa mot maran från Närke (Klintberg 1965).

Ekbestånd, antal träd med bho mer än 299 cm:

136Viby Geråsen, enl. ägaren mäts trädens bho var 10:e år (Löfgren m.fl. 1999d, jfr Nilsson 1978 och Sernander 1933).
77 Sköllersta Ullavi (Löfgren m.fl. 1999b).
73 Viby Nalaviberg, Bölltorps äng, 97 stora ekar, tydligt planterade i rader i den f. d. prästängen, fridlysta 1928 (Florin 1938), 28 träd fällda före fridlysningen, ”den förnämsta ekängen i länet...började avverkas 1924, men inköptes ekarna av ÖLN genom insamling för 3 100 kr., dock ej marken” (Anonym 1924, Broddeson 1927, 1930e, 1932, 1935, 1948, N. Eckerbom 1964, Gustafson 1997 med historik m.m., jfr Nilsson 1978). Enl. Nilsson (ms) fanns 20 ekar 1975 med bho 488–326 cm.
72 Tångeråsa Trystorp, gårds- och skogsträd (Löfgren m.fl. 1999c).
67 Hackvad Ekåsen (Löfgren m.fl. 1998i).
66 Mellösa Via–Sandåkern (Löfgren m.fl. 1999i).
64 Asker Bystad, park- och vägträd (Löfgren m.fl. 1998f, jfr Sernander 1933).
60-tal Mellösa Östra Rynninge–Börsholm (Löfgren & Wilhelmson 1999b).
60 Almby Hjälmarsberg, betade hagar med stora ekar V och Ö om herrgården (Löfgren m.fl. 1999f, jfr Jansson 1917, 1943).
54 Mellösa Göksholm (Löfgren & Wilhelmson 1999a).
47 Norrbyås Sörön (Löfgren m.fl. 1999j).
45 Lillkyrka Ekeberg (Löfgren m.fl. 1998e); ”ett 100-tal uppdragna och kringstängde” (Gezelius 1783); 4 fridlysta 1943 (ÖLNÅ 1955).
43 Lännäs Segersjö (Löfgren m.fl. 1998h).
38 Snavlunda Snavlunda–Tjälvesta (Löfgren m.fl. 1999g).
26 Rinkaby Äsplunda (Löfgren m.fl. 1998c, jfr Nilsson 1986 och Sernander 1933, foto).
25 Glanshammar Skävisund (Löfgren m.fl. 1998g).
20 Götlunda Sickelsjö, Kungsbacken–Norshammar–Åsnabben, flera ringsågade och döda men de flesta friska 1977, 1987 (Marklund 1976, !).
20 Lännäs Dimbo (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
19 Sköllersta Ösbyreservatet (Holmer 1978).
18 Asker Tångsätters äng, S om Prästängen (Löfgren m.fl. 1999l).
17 Viby Odensvi/Åsen 1940 (Broddeson ms, jfr Broddeson 1948, Nilsson 1978 och Sjöbeck1935b, foto); Övre Odensvi, 8 namngivna ekar, ursprungligen 9, fridlysta 1942 (ÖLNÅ 1955); 1976 fanns 13 ekar med bho 607–360 cm (Nilssons ms).
16 Längbro Karlslund, alléträd [övriga stora ekar oräknade] (Löfgren 2000a).
14 Glanshammar Gäddeby (Löfgren m.fl. 1998b).
14 Tysslinge Irvingsholm 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a, jfr Broddeson 1948).
10 Hackvad Botåsen (Löfgren m.fl. 1999e).
8 Viby Värnsta (Löfgren m.fl. 1999h).
7 Asker Prästängen, ek- och hasselrik morän S om kyrkan (Löfgren m.fl. 1999l).
7 Hovsta Kåvi, gårds- och hagträd 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
7 Viby Broby äng 1975 (Nilsson ms).

Övriga anmärkningsvärda ekbestånd:

Askersund Hammar Kolarängen, enstaka jätteekar (Ekholm & Hallin 1980b).

Lekeberg Edsberg Härvesta, föreslogs till fridlysning (G. Andersson 1905 s. 239). Hackvad Skeppsta, en ”ekskogsäng” föreslogs till fridlysning (G. Andersson 1905 s. 239). Hidinge ”Lanna hed eller Höga, som nu brukas till äng och är med stora ekar beväxt” (Hallman ms 1737); ”på hwilken stått en wacker Ekeskog, som nu är mest uthuggen” (Mörner ms 1762); Svartkärr, en ”ekskogsäng” föreslogs till fridlysning (G. Andersson 1905 s. 239).

Örebro Lännäs Törntorps äng, ”förr full av flerhundraåriga, väldiga ekar” (Pettersson 1953). Mellösa Björkön, ”urskog med ekar” (Karlsson 1932). Ödeby Rövareborgens omgivning, imponerande stammått, före 1920 (Sjöstedt 1947). Örebro Munkatorp, ”Klockareängen, äldsta 150 år, 100 ex i riktig löväng” 1932 (Broddeson ms); ”urgamla” (Rosenberg 1951, foto).

Arboga Götlunda Nannberga, Hovgården, jätteekarna på upp till bho 400 cm avverkades vid ägarbyte 1927 för en garvsyrefabrik (Wikberg 1950, 1967).

Sjukdomsträd

På gränsen mellan Asker och Lännäs fanns förr ett sjukdomsträd av ek, fullt med spikar (ÖLM 448a). Smörjträd, varigenom man drog sjuka barn för att få dem friska, är kända från Kalvhagen på Vinön i Lännäs, troligen under 1700-talet (Blom 1965), samt från Vekhyttan och Västerbytorps äng i Kvistbro (Harbe 1950, ÖLM 1064). Det senare figurerade i en uppteckning från 1930-talet (ÖLM 844): ”Far högg ner den och fick en så gräslig värk”.

Vid Runsala i Lerbäck fanns Ö om byn, Ö om vägen mot Solberga, ”en väldig ek, alldeles torr redan för 50 år sedan, sjukdomsträd, längesen borta” (Olsson 1932b, ms). I Skagershult stod i hagen S om Lilla Trysslingen en trollek på sin tid (Harbe 1950). I ekängen vid Våglyckan–Änglyckan i Viby lät vid sekelskiftet skogsråa folk gå vilse (Forsslund 1935). En sjukdomsek i närheten av Örebro kan också ha funnits (Heurgren 1925 s. 241).

Märkesträd:

Askers härad, Tingseken, före 1766 (Hallmans Urqväde... enl. Dybeck 1876).

Askersund Lerbäck Norra Nyckelhult, stor, ihålig, användes som koja åt betande får (uppteckning i ULMA enl. Hellström 1990). ”En var ihålig och begagnades som fårhus, numer [1929] kullhuggna” (ÖLM 681).

Hallsberg Hallsberg Vretstorp, stor ek vid källan Ugglan NV om Knöland 1935 (Broddeson ms). Ulfsäter, 2 ekar, fridlysta 1948 (ÖLNÅ 1955). Sköllersta Baggerud, Norra Nybble, Tusenåriga eken, bho 470 cm 1944, fridlyst 1944 (Broddeson 1948, Holmer 1978). Svennevad Skepphultaeken, stor (Odhner 1923). Bavlinge, fridlyst (Holmer). Viby Esslatorp, bho 410 cm 1975, fridlyst 1945 (Broddeson 1948, Nilsson 1978). Kalvslätt, bho 290 cm 1976, fridlyst 1961 (Nilsson 1978). Övre Odensvi, 8 namngivna ekar, ursprungligen 9, fridlysta 1942 (ÖLNÅ 1955)

Kumla Kumla prästgården, fyra av F. M. Franzén planterade ekar, ännu kvar 1923 (Lewenhaupt 1923, Lönnroth 1910, Uddén 1922).

Lekeberg Edsberg Riseberga, Friareeken (Harbe 1950). Hackvad, Botåsen, ”Botes ek, sägenomspunnen, kvar ännu för en mansålder sen” (Djurklou 1943). Knista Dorvestorp, fridlyst 1935 (Florin 1938).

Örebro Olaigatan 36, alléträd, bho 317, 310 cm 1931 (Sernander 1933). Olaigatan 38, alléträd, bho 464, 398 och 273 cm 1931 (Sernander 1933). Vattugatan 1, Karolinaeken, planterad 1806, bho 252 cm 1931 (Linder 1917, Sernander 1933, Sylvén 1933). Vattugatan 1, Lottaeken, planterad 1807, bho 253 cm 1931 (Linder 1917, Sernander 1933, Sylvén 1933). Faktorigatan, bho 308 cm 1931 (Sernander 1933). Asker Bodatorp, vägren, bho 410 cm 1991 !; fridlyst 1934 (Florin 1938). Kil Lockhyttan, Södra gården, fridlyst 1939 som gränsträd (Broddeson 1948). Lännäs Hällegöl, fridlyst 1922 (Odhner 1923). Ruddammen, fridlyst 1922 (Odhner 1923). Tysslinge Irvingsholm, Klockeken, fridlyst 1939 (ÖNFÅ 1955). Ånsta Örebro, Hamneken, inhägnad vid västra hamnmagasinet, i f.d. landshövdingens trädgård, bho 327 cm 1932 (Carlsson 1956, Linder 1917, Sernander 1933). Örebro Stora holmen, Lasse-Majaeken, bho 550 cm 1902 (Sernander 1922b); Sam Lindskogs foto av trädruinen 1909 (Ruhnbro 1990); ”nu blott en huvudgren kvar, har sett sina bästa dagar” (Lundelius 1910); ekstubbe 5 3/4 m i omkrets (Linder 1917) ”knotig ekjätte, naturminnesmärke, ännu kvar” (Anonym 1917); nu utdöd (Sernander enl. Anonym 1925b); nu en ruin (Sernander 1933, foto); ”... en manlig ceremoni vid Lasse-Majas ek på Stora Holmen är troget bevarad tradition vid Schola Carolina” (Spong 1935); Karroelevers ceremoni i år: pissa på eken som alltid (Armas 1935)–ekens torso ännu på Stora Holmen (Jansson 1947a); ”mål för gymnasisters ritual före skrivningar för att ge framgång” (Carlsson 1949, foto); [en del av] resterna av den kullblåsta eken blev bortfraktade 1955 (Johansson 1955); ”Lasse-Majaeken stod till våren 1968 på Stora Holmen, då en av parkgubbarna körde den till tippen” (Nilsson); ”Eleverna vid Carolinska läroverket brukade före de slutliga proven för studentexamen vandra runt det gamla trädet i högtidlig procession... för gott examensresultat” (Lundgren 1970); ”Lasse-Majas ek är säkert det enda natur- och kulturhistoriska minnesmärke i världen som kissats ihjäl” (S. Nilsson 1978).

Arboga Götlunda Hamforsen, ”Eken wid Arboga åhn”, gränsmärke mellan Götlunda och Arboga och mellan Närke och Västmanland (Lohman ms 1778 s. 7). Torpängens kyrkoherdeboställe, mycket grov (Wikberg 1950 s. 357).

Stora ekar, bho i cm:

750 Tysslinge Irvingsholm, Klockeken, naturminne i parken framför västra flygeln, delvis barklös 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a, jfr Broddeson 1948, ÖLNÅ 1936, foto). Linder (1975) har ifrågasatt om trädet är förebilden till Hjalmar Bergmans ”storek på Sutre” i novellen Fru Gunhild på Hviskingeholm.
706 Mellösa Hjälmarsnäs 696 788, vägskälet, delvis ihålig, halva kronan kvar 1992 !.
703 Viby Nordankyrka 500 462, intill husgrunder vid en källa som ännu förser delar av samhället med vatten 2005 Holmer. Bho 648 cm 1976 (Nilsson 1978).
700 ”Närkes största” (Dahlbeck 1939a, b) avser Irvingsholms Klockek (ovan).
691 Hackvad Ekåsen 556 496 (Löfgren m.fl. 1998i). Enl. Josefsson (2007) skall områdets största ek ha bho 720 cm, möjligen avses samma träd. Områdets största ek 1926 var 607 cm i bho (ÖLM 527).
683 Rinkaby Äsplunda 764 734 (Löfgren m.fl. 1998c, jfr Nilsson 1986 och Sernander 1933, foto).
676 Mellösa Slaktarebo 695 828 (Löfgren & Wilhelmson 1999b).
674 Mellösa Björkön 1980 (Nilsson ms).
669 Viby Odensvi, Östra stalleken, den största av 8 fridlysta ex 2005 Holmer. Bho 607, 1976 (Nilsson 1978, jfr Broddeson 1948 och Sjöbeck 1935b, foto).
665 Bo slottsparken 2004 Holmer.
655 Lännäs Derbol 578 932 (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
647 Tångeråsa Trystorp, allén, kungseken 538 439 (Löfgren m.fl. 1999c).
635 Hovsta Klockarängen, vid gården 1932 (Broddeson ms).
630 Bo Litstorp 331 830, SÖ om slottet 2004 Holmer.
630 Glanshammar Skävisund 752 777 (Löfgren m.fl. 1998g).
629 Sköllersta Ösbyreservatet (Holmer 1978).
612 Asker Bystad 482 824, vägträd vid Kalkugnen 1997 (Löfgren m.fl. 1998f).
611 Hovsta S om Ättinge 797 648, 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
610 Tysslinge Irvingsholm 738 563, 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
608 Asker Bystad 478 823, 1997 (Löfgren m.fl. 1998f).
595 Glanshammar Skävisund 750 781 (Löfgren m.fl. 1998g).
590 Viby Höghult 1979 (Nilsson ms); 1940 uppmätt till 578 cm (ÖLN).
589 Glanshammar Skävisund 749 783 (Löfgren m.fl. 1998g).
587 Glanshammar Skävisund 749 783 (Löfgren m.fl. 1998g).
585 Hardemo Elgevad, ”ihålig, har varit ytterligare några dm i vidd, åtskilligt över 6 m alltså” 1935 (Broddeson ms).
582 Lännäs Dimbo 573 971 (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
580 Tysslinge Irvingsholm 738 563, SÖ om lagårdsbacken 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
577 Hackvad Ekåsen 556 496 (Löfgren m.fl. 1998i).
576 Viby Geråsen 490 474 (Löfgren m.fl. 1999d, jfr Nilsson 1978 och Sernander 1933).
572 Hackvad Ekåsen 560 495 (Löfgren m.fl. 1998i).
570 Asker Bystad 478 823, 1997 (Löfgren m.fl. 1998f).
569 Mellösa Via–Sandåkern 680 832 (Löfgren m.fl. 1999i, jfr Schiöler 1947).
567 Hackvad Ekåsen 556 496 (Löfgren m.fl. 1998i).
567 Viby Hageberg, inköpt 1947 av ÖLN, frisk, 1976 (Nilsson 1978, jfr Broddeson 1948, Viberud 1961 och Östlund 1960).
565 Lerbäck Runsala (Engström 2004).
565 Asker Bystad 1931 (Sernander 1933, jfr ovan).
560 Lännäs Dimbo 574 986 (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
560 Viby Ekeberg, lutande, skadad, 1976 (Nilsson 1978).
559 Snavlunda Tjälvesta 398 471 (Löfgren m.fl. 1999g).
557 Snavlunda Tjälvesta 397 465 (Löfgren m.fl. 1999g).
556 Tysslinge Irvingsholm 738 563, NÖ om lagårdsbacken 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
554 Tångeråsa Trystorp 522 446 (Löfgren m.fl. 1999c).
550 Hallsberg socken 1940 (ÖLN).
550 Örebro Stora Holmen, Lasse-Majaeken 1902 (Sernander 1922b).
549 Glanshammar Skävisund 750 783 (Löfgren m.fl. 1998g).
548 Lillkyrka Ekeberg 766 809 (Löfgren m.fl. 1998e).
546 Lännäs Segersjö 605 875, 3-stammig (Löfgren m.fl. 1998h).
546 Tångeråsa Trystorp 522 445 (Löfgren m.fl. 1999c).
545 Asker Bystad 479 823, friskt 1979 (Nilsson, jfr ovan).
545 Snavlunda Tjälvesta 392 469 (Löfgren m.fl. 1999g).
544 Sköllersta Ullavi 562 737 (Löfgren m.fl. 1999b).
544 Viby Geråsen 490 474 (Löfgren m.fl. 1999d).
541 Götlunda Sickelsjö, Hästhagseken, 2-stammig 1973 ! (jfr Sernander 1933).
540 Gällersta Guttersboda, gårdsträd (S. Svensson 1970).
540 Lännäs Dimbo 573 971 (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
540 Mellösa Åsta, Åkersberg 1940 (ÖLN).
539 Tångeråsa Trystorp 519 446 (Löfgren m.fl. 1999c).
539 Lerbäck Stora Runsala, brynet 2004 Nilsson, jfr ovan.
538 Hovsta Kåvi 817 638, brynsolitär 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
535 Tångeråsa Trystorp 538 439 (Löfgren m.fl. 1999c).
535 Viby Värnsta 512 479 (Löfgren m.fl. 1999h).
531 Mellösa Via–Sandåkern 681 835, 3-stammig varav hälftenbortsågats (Löfgren m.fl. 1999i).
530 Sköllersta Ullavi 562 737 (Löfgren m.fl. 1999b).
530 Viby Geråsen 490 474 (Löfgren m.fl. 1999d).
529 Glanshammar Gäddeby 758 766 (Löfgren m.fl. 1998b).
528 Axberg/Hovsta? ”tillhörig V. Pettersson i Tjuse” 1928 (Broddeson ms).
526 Tysslinge Irvingsholm 738 563, SÖ om lagårdsbacken 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
525 Askersund Stjärnsund 257 498 (Löfgren m.fl. 1999k).
525 Tysslinge Irvingsholm 748 556 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
524 Rinkaby Äsplunda 757 740 (Löfgren m.fl. 1998c).
522 Sköllersta Ullavi 555 743 (Löfgren m.fl. 1999b).
520 Glanshammar Gäddeby 758 766 (Löfgren m.fl. 1998b).
520 Norrbyås Sörön (Löfgren m.fl. 1999j).
520 Sköllersta Ullavi 555 743 (Löfgren m fl 1999b).
516 Almby Ekestugan 713 720, vägkant, frisk 1991 !
515 Viby Värnsta 509 483 (Löfgren m.fl. 1999h).
515 Viby Nalaviberg, Bölltorps äng (Gustafson 1997).
513 Asker Bystad 1931 (Sernander 1933); sökt, ej funnen (Löfgren m.fl. 1998f).
513 Mellösa Via–Sandåkern 680 832 (Löfgren m.fl. 1999i).
513 Viby Odensvi/Åsen, Södra magasineken, 1935, 1940 (Broddeson 1948); (Viberud 1961); ej i Nilsson (1978), utgången?
512 Asker Bystad 1931 (Sernander 1933); sökt, ej funnen (Löfgren m.fl. 1998f).
512 Lännäs Segersjö 612 873, 3-stammig (Löfgren m.fl. 1998h).
512 Sköllersta Ullavi 555 743 (Löfgren m.fl. 1999b).
512 Tångeråsa Trystorp 538 439 (Löfgren m.fl. 1999c).
508 Lillkyrka Ekeberg 762 813 (Löfgren m.fl. 1998e).
507 Glanshammar Skävisund 753 772 (Löfgren m.fl. 1998g).
505 Asker Sofielund, i tallplantering S om järnvägsövegången 1993 !
505 Sköllersta 1 km NÖ om Kalsta, lövholme 1993 Holmer.
502 Sköllersta Ullavi 562 737 (Löfgren m.fl. 1999b).
501 Glanshammar Gäddeby 758 766 (Löfgren m.fl. 1998b).
501 Lillkyrka Ekeberg 766 809 (Löfgren m.fl. 1998e).
500 Askersund Tivedsskogens gård 214 346, f.d. hage, bho ”mer än 5 m” 1990 B. Pettersson (jfr Tjörne 1964).
500 Axberg Almedal 1990 Sundkvist.
500 Glanshammar 40 m V om Ekbacken 1932 (Broddeson ms).
500 Götlunda Ö om Hägerdalen, ödetomt 1980 !.
500 Tysslinge Irvingsholm 738 563, öster om huset 1997 (Löfgren & Wilhelmson 2003a).
500 Viby Odensvi, N om järnvägen 1976 (Nilsson ms).

Med stjärnhåriga blad ssp. puberula

Nämns men beaktas inte i Flora Nordica 1.

Örebro 1851 Blomberg (LD). Kil Falla 1920 F. R. Aulin (S, Weimarck 1947).

Pyramidek f. fastigiata

Vanlig i odling, aldrig förvildad i Närke (jfr Sernander 1933, Nilsson 1986).

Örebro Örebro Storgatan [omkr. 1901] T. Svedberg (UPS).

Paraplyek

Beteckning på ektyp från Ånsta och Örebro i Sernander (1933), vilken troligen avser något numera obeaktat, fritt utbrett växtsätt.