Whitelocke 1653–1654 (Ramundeboda Blackstad).

Tallveden användes vid förromersk järnframställning för 2 200 år sedan vid Finnbäcken i Hardemo/Viby (Hansson 1985).

Under 1700-talet uppmärksammades tallen i Närke av bl.a. Kalm, Linné och Hårleman. Enl. Hedin (1754) fanns vid Luggavi i Kräcklinge i forna tider en ”präktig tall- och granskog”. Särskilt under 1800-talet såddes eller planterades tysk tall. Bl.a. frösåddes i Hidinge hela Östra gården i Svenshyttan med tyskt frö på 1870-talet och Västra gården, nuvarande Garphyttans nationalpark, är planterad med ”tysktall” (Romell 1943, 1960a). Efterhand rapporterades att ”det sämre tyskfröet ej används mer” (Giöbel 1902).

Hantverk och bondeliv
Tallen har en självklar plats i byggnadskonst och hantverk. Den har i alla tider ansetts ge det bästa timret. Med hjälp av årsringskronologi har fastställts att Tångeråsa kyrka byggdes av furustockar och är den äldsta bevarade träkyrkan i Sverige, daterad till 1220-talet (Lagerlöf 1981). Mycket gamla är också takstolarna av furu i Knista kyrka (Lindblom enl. Reinestam 1966). Från 1300-talet härrör den barkbåt, som påträffades i Örebro vid en utgrävning 1978 (Broberg & Hasselmo 1981). Ett av Närkes viktigaste minnesmärken av tallvirke är Kullängsstugan i Askersund ”uppförd av omsorgsfullt utvalt furutimmer” 1693 enl. ett inhugget årtal i kroppåsen (Edlund 1982). Vid samma tid hade man sparat stora furor V om Kullängsstugan till hjulstockar i Dohnafors stångjärnssmedja (Bäckgren 1926). Ett 30-tal furustockar användes till mulltimmer vid masugnsbygget i Röfors 1812 (Sahlin 1927).

Riktigt höga tallar fick bidra med masteträd (Hårleman 1749) och vid Breven i Asker som stam till midsommarstång i 1800-talets början (Lagergren 1922–1925). Hustaken på bl.a. i kyrkor och klockstaplar tillverkades länge av furuspån, bl.a. i Sköllersta 1666–1667 (Saxon 1928b s. 46) och Götlunda (Sarkany 1971). Ett spåntak på Mosjö kyrka lades 1665 och bibehöll sig till 1752 (Harbe

1970). Tall gav ett av de bästa takspånmaterialen enl. diskussioner mellan skogsfolk i Bergslagen (Skogvaktaren 1893:3).

Mängder av uppgifter om furu som snickarvirke finns fr.o.m. 1700-talet i den topografiska litteraturen. Särskilt uppskattade tycks allehanda ”laggkärl, ... åker- och kiörredskap” tillverkade i Asker ha varit (Mörner 1762). Under 1820-talet tillverkades laggkärl allmänt i Asker, Svennevad och Bo (Wahlfisk 1902).

Furustubbar var särskilt begärliga till tjärbränning som fick ett uppsving genom den omfattande byggnationen i samband med skiftesreformerna, i Tylöskog åtminstone in på 1890-talet (Saxon 1933a, Adolfsson 1977).

På Tiveden liksom i Ödeby tillverkades ökstockar av furu fram till slutet av 1800-talet (Forsslund 1935). ”Laggare-Olle” Karlsson i Axberg gjorde furuökor på 1880-talet (Larsson 1924). I Edsbergs härad sådde man på 1880-talet tallfrö bland svedjerågen på uppmaning av ”bolage” Harbe (1956).

Tallkottar plockades och salufördes till bränsle 1917 enl. dagstidningsannonser. I plockningen deltog Karroelever från Örebro och ”Järnvägsavdelning 50 i Örebro” begärde 2 dagars ledighet för att plocka kottar (Linder 1944, Kjellvard 1949).

Föda och läkning
Bruket av barkbröd, berett av tallarnas innerbark, hade en tragisk bakgrund framtvingad av nödåren 1868–1869 i Hallsberg, Skagershult, Nysund, Kvistbro och Tångeråsa (Harbe 1956, N. Samzelius 1961). ”Tallstrunt i decoct brukade äro förträfflige mot skörbjugg... Safwen ätes af poikar om wåren. Den tunnare barken brukas af fattigt folk til bröd: den tiockare eller flanen nyttjas såsom korkar. Tjära är en swensk träbalsam, kan i pesttider intagas” (Samzelius 1760, ms 1758). Det var en kunskap som tillämpades i Skagershult nödåren 1824 och 1868 då ”tallskott åts som de var” eller ”maldes till mjöl” (Harbe 1947a, 1950). Tallstrunt är känd som gåva till rektorn i bl.a. Strängnäs stift på 1600-talet (Karlson 1899) och lär ha använts i Svennevad och Lerbäck i medicin mot reumatism (Saxon 1934b). Från apoteken kunde man förr få tallstrunt, tjära och harts (Samzelius 1760, ms 1758, Svenska farmakopén 1-11, 1775–1946). Tallstrunt ingick i Lekebergs-moras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv) och insamling omhuldades av Medicinalstyrelsen under andra världskriget (Bondeson 1941).

Utfodring av djur med tallris rekommenderades i svensk lantbrukslitteratur på 1700-talet (Hebbe 1939) och användes bl.a. som nödfoder vårtid till kreatur i Skagershult och Nysund (Harbe 1956). Utfodring av korna med vass och tallris är känd från Sköllersta ännu 1941 (C. A. Carlsson ms). Den rivna tallbarken gavs ”till kor mot lös mage” (Harbe 1956) och i Hovsta ströddes den under 1800-talet på brännsår för snabbare läkning (Saxon 1934b).

Fram till nedläggningen 1916 kunde man få ett tallbarrbad vid Katrinebrunn i Lännäs (Pettersson 1953, Zetterquist 1935).

Ord och talesätt
Ordet tall avsåg ungträdet (G. Hasselbrink enl. M. Eriksson 1967). Det ingår i flera ortnamn, bl.a. i Mellösa (Waldén 1952).

”Gårtall” betecknade en martall, ”krokig och utan fasthet och kärna” (Rietz 1862–1867), ”görtall” en som ”växer fort utan kärna, martall, kärrtall...” (Djurklou ms). ”Martall” i Lerbäck på 1840-talet avsåg en tall med utbredd krona, medan ”görtall” avsåg en gammal, grenig och kådig tall och ”morotä-tall” en rottjock, toppsmal tall (Grill 1964). I Täby kallades martallen för ”borre, tallaborre” (Djurklou ms).

”Flogbrand” kallades den feta veden i växande furustammar i Kvismaredalen (Djurklou 1860). Väckfera, är en tall varur togs tyrved (tjärved) (Sernander 1932a, 1933). Mot detta opponerade Sahlgren (1932 i Namn och Bygd 20), att ”väckfura” är en riktigare benämning i Närke. ”Tyretallar” i Nysund avsåg träd ”vars bark sprack sönder och... kådan rann ut...” (Harbe 1956). Färska kvistar kallades i Närke ”strunt” (Djurklou ms). Ett talesätt i Lerbäck: ”Tyre å ve ska allri tryta dej, sa friarn” (Forsslund 1935). Från Götlunda stammar följande: ”Dä ä lite, som grannar, sa bond, fick tallkotten i ögonlocke” (Saxon 1930, Blomberg ms). ”Där dä växer rött hår å torra tallebuskar ä dä inte go jol”, sade man i Närke (Saxon 1930). Barnen i Kil kunde på 1800-talet hotas med Tall-Maja om de inte lydde (ÖLM 507). Den med Närke förknippade skalden Verner von Heidenstam har använt sig av ”furornas sorgemusik” för att beskriva Tivedens natur.

Sjukdomsträd
Boträd var ”gamla, vanligen ensamt och nära boningshusen stående träd, som hålls i stor helgd... och icke kunna nedhuggas...” (Rietz 1862–1867). Smörjträd kallades de sjukdomsträd vars växt bildade en öppning vari sjuka barn drogs för att bli friska. Sjukdomsträd, tandvärksträd m.fl. namn gavs sådan träd som man tog stickor ur att peta i sår för att sätta tillbaka det onda i trädet (Saxon 1934b, ÖLM 507).

Askersund Lerbäck tandvärkstallen vid Bunken (Odhner 1923, Sahlström 1936, foto). Undertallen vid Vissboda, förr (Hellström 1990).

Laxå Skagershult tandvärkstall vid gården Grönsjön, ”Skagershultsbygdens sista tandvärkstall, förr två träd, det ena kvar” (Harbe 1947a, foto, 1950).

Hallsberg Viby Härja tall, landsvägsträd vid Korsbacken på Härja ägor, tandvärkstall, sjukdomstall, offerträd (Sernander 1932a, Viberud 1961). Gropbro tall, Grimstens häradsallmänning V om Jutpussen, jätteträd, bra att spotta på mot sjukdom, offertall, stod vid gamla landsvägen mellan Laxå och Vretstorp mitt emot avtagsvägen till Törntorp och Lindalen, mötesplats förr, tandvärkstall, använd som galge, stormfälld på 1880-talet (Hansson 1971, Sernander 1932a, Viberud 1961, Olsson, ÖLM 487, 629). Hästskotallen, i gränsen mellan Skävids och Tyckes ägor vid gränsen mot Snavlunda, tandvärkstall, stormfälld 1882 (Viberud 1961).

Kumla Hardemo Skogsgate tall, ”på Skyberga skog, Nilssons mark, strax S om Fogdekärret vid en markväg, som kallas skogsgata... sjukdomsträd med ibultade pinnar, som folk petat sjuka ställen med, förr en väldig tall, enligt Johan Johansson en tandvärkstall” (Olsson 1932a, b, ms, Waldén 1955). Sjukdomstall, Öja mosse vid Älgsjön, förr (Waldén 1955). Kumla Hattatallen, Kärstallen, Kårstallen (i vägkorset), Kumla by SV om kyrkan, sjukdomsträd, nu borta (Olsson). Ståga tall, fridlyst 1950 (ÖLNÅ 1955).

Degerfors Nysund 2-stammiga Krontallen vid Fallet 478 163, tandvärkstall (Harbe 1950); bho 293 cm 1993 !.

Lekeberg Hidinge Krontallen var ett berömt offerträd, omnämnt under 1600-talet på en karta över Lekeberga säteri i Knista, vilket stod med dynamitsprängd stam vid gamla vägen mellan Hidinge nya kyrka och Lekhyttan men föll för storm 1932 (Anonym 1932b, Essén 1911, Harbe 1950, foto, 1956, Odhner 1923, Sernander 1922b, ÖLM 524); ”stor, gammal, nästan torr, med många borrade hål mot tandvärk m.fl. sjukdomar 1928 (ÖLM 743); ”ännu väldigt” (Ewald 1945, 1983, [men livslängden missförstådd]). Knista Mogruvans offertall, smörjträd 683 423, ”han stog på varpe, så dä peta di fäll unna varpstenar, när di trädde barn inunder”, höggs ner 1867, platsen skyltad av Lekebergslagens vänner, 1984 (Harbe 1950, ÖLM 1270). Kvistbro Nåltallen, Västanås skog efter den s.k. Jakobsbergsvägen, sjukdoms-, tandvärks- och smörjträd 1927 (Harbe 1950, Skoghäll 1992, ÖLM 1173). Trolltallen på Grönbergsmossen, tandvärkstall, ”står kvar” (Harbe 1950, ÖLM 1270). Trantala tandvärkstall V om Kvistbro kyrkvall, kvar 1942 (Harbe 1950). Kviddsjötallen, tandvärkstall, borta 1942 (Harbe 1950).

Karlskoga Knista tandvärkstall på Blekviksudden i Våtsjön till 1918 (Harbe 1950).

Örebro Eker/Kil Penningtallen, offertall på gränsen mellan Kils och Ekers socknar, en trolltall där man fick leda hästarna förbi (Sernander 1932a, ÖLM 507). Tandvärkstallen vid Ristorp, ”där satt många pinnar...” Martina Larsson f. 1847 (ÖLM 448a). Gällersta sjukdomsträd, 1800-talet (Saxon 1934b). Lännäs smörjtall vid Fasttorpa soldatboställe, sjukdomsträd (ÖLM 448a).

Arboga Götlunda Mokiltallen vid Nankärr, vägträd, tandvärkstall med rik, levande tradition från 1700-talet (Sernander 1932a, Wikberg 1950, foto), fälld av vinterstorm 1954, mer än 1 m i diameter enligt D. Larsson (Arboga Tidning 1994–05–16). Mokilltallens namn gavs efter Anders Nanfeldt (f. 1758), ”en trollkunnig Mosjöman, som satte bort tandvärk, men några spikar eller pinnar syns inte i stammen” (ÖLM 553). Grindstugetallen, Sickelsjö, tandvärksträd vid avtagsvägen till Järnäs (Sernander 1933), bho 364 cm, 2-stammig (Löfgren 1973); en stam bortgallrad 1975 !; bho 365 cm (Marklund 1976, foto). ”Abbortorp, tall med spikar inslagna vid sjukdomar” (Blomberg ms); blåste av 1917, nu 8 m hög stubbe, full med spikar, ca 1,5 m i diameter (ÖLM 553); Snibbtallen vid Abborrtorp, vägträd 1926 (Sernander 1932a, Broddeson ms). Tandvärkstallen mellan Arboga och Sickelsjö ”med massor av spik inslagna, finns kvar” 1926 (ÖLM 831).

Sylvén (1916) poängterade att den närkiska tallen var av den sydliga rasen. Den här utelämnade rasen, lapptallen, har aldrig setts S om Dalarna (Flora Nordica 1).

Tallformer
Tallens olika former har begåvats med en mängd botaniska och folkliga namn. Några tas upp här namngivna efter Hylander (1953b) m.fl:

Kvasttall f. condensata
Med tät, kvastlika krona, mkt sälls. (Sernander 1932a) vilket änu gäller. Hammar Aspa, Kvistudden 173 424, dött ex, bho 316 cm 1990 ! [inplanterad med övriga träd på udden?]. Hardemo Vreta tall, på Vreta gärde vid landsvägen vid landsvägen åt Kräcklinge, nära rågången mellan Vreta och Skyberga, 3-stammigt, beryktat boträd med rik folktro knuten till sig, uppskattad ålder 300 år, fälld 1872 (Bergsten 1848, Djurklou 1943, ms, Hofberg 1926, Olsson 1932a, Rietz 1862–1867, Sernander 1932a, Waldén 1955). Kumla S om Säbylund 597 636, vägren, 1 ex 1990 !. Ånsta Bista skog varifrån trädet inplanterades i trädgård på 1870-talet (Sernander (1922b).

Paraplytall f. picta
Med vitt utbredd krona: Götlunda Fårtallen, fridlyst 1928 (Florin 1938). Namnet ”har den fått därav, att en skock får under ett åskväder tog sin tillflykt där, men blev dödade av blixten” (ÖLM 553). ”Närkes ståtligaste vägträd... Det är en av Norra Europas... 100 m norrut bestånd av samma elementarart, borde fridlysas sammanhängande med Fårtalls-området” (Sernander 1932a, foto) .”Fårtallens saga” harberättats av Wikberg (1950), trädets historia ur botanisk synvinkel av Löfgren (1978a).

Fårtallens utveckling, bho i cm:
370 1927 Holmsten (Wikberg 1950 s. 369).

380 (Broddeson 1930b, foto).

388 1926 (Broddeson 1935, foto, ms).

392 1973 (Löfgren 1973).

390 1975 (Marklund 1976, foto).

Kandelabertall, gaffeltall
Lännäs ”Gaffeltallen eller Tregrenatallen vid Segersjö, ett vidunderträd, betydande turistattraktion ej långt från Katrinebrunn”, bho 383 cm 1929, stormfälld 1943 (foto 1906 i Elfsten 1990, Odhner 1923, Pettersson 1953, foto, Zetterquist 1935, foto, ÖLNÅ 1930, foto, d:o 1955, Broddeson ms).

Bestånd och märkesträd
De grövsta träden är sällan de äldsta. Snabbt växande träd i god jordmån kan bli mycket stora på 100 år. Bristvuxna tallar på berg och i myrar kan även vid små dimensioner vara flerhundraåriga. En borrad tall med diamater 15 cm vid Lomtjärnsmossen i Nysund visade sig vara 150 år (Kärkkäinen 1996e).

Ungefärlig ålder för undersökta träd, delvis ålderbestämda genom borrprov (bp):
Finska Österbotten Nordens äldsta tall, 1029 årsringar (Haeggström 2005). Sverige Muddus 711 år, Sveriges äldsta tall (Engelmark & Hofgaard 1985).

Askersund Askersund V om Kullängsstugan, jättefuran ”Muffe” fanns in på 1890-talet då två karlar knappt kunde omfamna den (Bäckgren 1926). Kullstugan byggdes av jättelika kärnfurusyllar från Tiveden. ”Jag känner överhuvudtaget intet annat hus med så grovt virke söder om Dalarna” (Erixon 1931). Hammar Prinskullen 245 502, bestånd om 100 tallar med bho 337–150 cm (Löfgren m.fl. 1999k). Stora Orrholmen, Illaholmarna och SV om Sandviken, alla upp till 300 år (bp) (Öberg 1972c). Lilla Röknen, mellan Stora och Lilla Koviken, Rövareberget på Lilla Aspön samt småholmar utanför Stora Aspöns Ö-spets, ofta månghundraåriga tallar (Öberg 1972c). Lerbäck S om Vissbosjön, en stubbe med 230 årsringar (Bergdahl 1933). Vissboda gård, bestånd, ca 250 år (Eriksson 1936). Galjatallen vid Åsbrohammar, 3-stammig, bho 240 cm (Olsson 1932a, b, ms, Sahlström 1936, foto, ÖLM 681); ”en bjässe på ca tre meters omkrets i brösthöjd och med en trekluven, något omvriden krona”, fridlyst 1936 (Eriksson 1936, Florin 1938, Spong 1935). Hissjö inägotall, ca 210 år, bho 267 cm 1940, fridlyst 1938 (Eriksson 1936, foto, ÖLM 681). Hissjö ängstall, bho 270 cm, höjd 21 m, 160 år 1940, fridlyst 1938 (ÖLNÅ 1955, ÖLN). Skyllbergs arkivtall 362 535, ca 220-årig, fridlyst 1938 (Eriksson 1936, foto, Florin 1938, Saxon 1935a, bild); bho 309 cm 1992 !. Kungstallen på Lunnakullen, Gårdsjö, V om Sundsjön mot Hemsjön, bho 170 cm 1932 (Broddeson ms). Uddatallen vid Tisarens V-spets, troligen 150-årig, fridlyst 1934, bho 287 cm 1932 (Eriksson 1936, Florin 1938, Broddeson ms). Löckna tall, ”kallas numer Krokiga tallen, stod kvar för något år sen... troligen ännu” (1927, ÖLM 607); 2-stammig suptall, väckfera, i vägskälet mellan Löckna och Gårdsjö, bho 248 resp. 242 cm 1930, fridlyst 1933 (Florin 1938, Sernander 1933, ÖLM 607, foto); ”den enda väckfera jag känner från Närke” (Sernander 1932a). Lerbäcks gästgivaretall, 150 år, fridlyst 1938, bho 245 cm 1940 (Florin 1938, ÖLN). Toltorps tall (ÖLM 681). Skuru, på åkerholme nära vägen, bho 264 cm 1992 !.

Laxå Skagershult Häxtallen eller Trolltallen, på Boön i Toften, omkring vilken häxorna samlades ”enl. A. M-n, som själv sett det”, föll omkring 1890 (Harbe 1944, 1947a, 1950, ÖLM 487). Nydrätts ängstall, ”vid stranden, egendomlig, vågrätt ut över sjön” 1928 (Broddeson ms). Porla brunn, gräsmattan i byn, bho 293 cm 1990 !.

Laxå/Hallsberg Ramundeboda/Viby Sone stubbe, mellan Vretstorp och Bodarne: ”... utskuro våra namn...” (Köhler 1754).

Hallsberg Bo Grindbacka 317 787, bestånd med äldsta trädet från 1704 enl. skogvaktaren, den grövsta tallen bho 249 cm 2004 Holmer. Ö om Kringsjötorp 365 854, med oläslig skylt, frisk, vid skogsväg 1992 !. Hallsberg Ässböle höktall från 1670-talet, ”närmast Norra Edsbök i Lerbäck, långt in i skogen vid gränsen till Hallsbergs socken” 1933 (Broddeson ms); 266 år, bho 280 cm (Eriksson 1936, foto); fridlyst 1938 (ÖLNÅ 1955); bho 282 cm 1940 (ÖLN). Sköllersta ”Stensbo skog lämnade virke till Kumla kyrkas pelare 1829, 48 jättefuror skrädda till 12” i toppen” (V. Carlsson ms). Rönne tall, fridlyst 1946 (Thybell 1946, ÖLNÅ 1955). Pålsboda vattentorn 489 736, grov, låg tall, bho 360 cm 1993 Holmer. Svennevad Fårtall på ö i Sottern 1941 O. Liljeroth (Broddeson ms). Mosse N om Käfsterud, en tallstock hittad 1976 var ”nära 1,5 m. i diameter vid roten, den åldersbestämdes vid Riksmuseet till 3 225 ± 90 år, började växa ca 3 300 f.nu, föll i kärret ca 365-årig, omhändertogs av bildhuggare Sven Bolinder, Pålsboda” (Holmer 1978). Skogaholms herrgård, 3 träd fridlysta 1938 (ÖLNÅ 1955); en dubbeltall bho 368 cm 1977 (Holmer 1978). Skogasjöns Ö-sida, udde med ca 20 mycket grova och gamla tallar 1994 Holmer. Skepphultabeståndet, 210 årsringar 1977 (Ekholm & Hallin 1980a); tallarna 36–37 m höga, maximimihöjd i Sverige (Sylvén 1933); beståndet planterades 1755 (Sjöbeck 1935b), 1720–1760 enl. Eriksson (1936, foto), delvis stormfällt 1967, 1969 och i början av 1970-talet, grövsta tallen 1977 bho 220 cm (Holmer 1978, Ekholm & Hallin 1980a). Viby Grimstens häradsallmänning, södra stigkorset V om Skarbyholms ägor, 6 tallar, fridlysta 1934, bho 118–160 cm 1976 (Nilsson 1978, ÖLNÅ 1955). Smedtallen, Sållaretorp, fridlyst 1939 (ÖLNÅ 1955); bho 277 cm 1976 (Nilsson 1978 s. 82). Prästtallen, Lundby äng, fridlyst 1941, bho 378 cm 1975 (Nilsson 1978, Östlund 1960, foto). Nära Prästtallen, Lundby äng, diameter över 1 m, naturminne (Öberg 1972b). 200 m NV om Rödjan, skogsträd, ett friskt i bho 317 cm, ett torrt i bho 300 cm 1976 (Nilsson 1978). Hässlebergreservatet, ålder 160–170 år enl. skylt (Nilsson ms). Kossekärreservatet, ålder 240 år enl. skylt (Nilsson ms).

Hallsberg/Örebro Asker/Bo/Lännäs Läddertall, gränsmärke mellan Närke och Södermanland enl. Askers härads dombok 1649 (Brevner 1942).

Kumla Ekeby Ugglekulla, knotig tall där man förr band båtarna, ca 200 år enligt T. Gustavsson, Gällersta (Davidsson- Friberg 2000). Hardemo Äspsätter, jättetall (Waldén 1955, foto). Kumla Korstallen ”där vägen till Sköllersta tar av från den gamla landsvägen Kumla–Hallsberg” sägs i Elers ms från 1700–1800-talen vara 200 år gammal (Hellberg 1967 s. 501). Sandstenstorp, fridlyst 1941 (ÖLNÅ 1955). Vallersta, Brännvinstallarna NV om gamla byn, kallas ännu så eftersom man bytte till sig dessa vid laga skiftet mot brännvin (Olsson ms).

Degerfors Nysund Boteve tall, Ryttargravåsen ”sedan kriget mot danskarna, fälld varefter namnet blev Boteve stubbe” (Harbe 1950). Ö om Åtorp 563 183, talldunge på sand, bho 273 cm 1993 !. Kvistbro NÖ om Nordändan, gammeltall vid Bergslagsleden med inskrivna årtal, 2 toppar varav en död, bho 241 cm 1996 !. V om Jättebergen, 275 år (bp) 1996 M. Andersson.

Lekeberg Hackvad Ekåsen 560 495, bho 271 cm (Löfgren m.fl. 1998i). Knista Gubbatallen, Hälsingsåsen på Gubbaberget på ”Karl Karlses mark”, nu borta (Harbe 1950). Kvistbro Ugglehöjdens naturreservat 680 335, 20 m utanför reservatets SÖ-del, ca 350 år (bp), bho 224 cm 1996 M. Andersson. Ö om Kviddsjön 660 340, mer än 240 resp. 210 år (bp) 1996 M. Andersson. Trumötallen, ”fyrbåk för sjöfarande på sjön Multen” (Odhner 1923); fridlyst (Harbe 1950); Trumöns S-spets, 2-stammigt, friskt träd, bho 365 cm 1996 !. Tångeråsa Skräddaretallen på Skräddarekullen mellan Råtorp och Boda, säregen form, fridlyst (Harbe 1950).

Karlskoga Knista Fröjdetallen 798 418, 350 m S om Stora Stråsjöns södra ände, 300–400 år, bho 325 cm, fridlyst 1943 (Broddeson 1948, ÖLNÅ 1955, foto, Broddeson ms: häri bho 360 cm 1942). Högtorp, stor dubbeltall, fridlyst (Broddeson 1948); Högtorp 711 352, fridlysta jättetallar, ”400-500 år?”, bho 295, 219 cm 1996 M. Andersson.

Örebro Asker Kalvskallatallen, vid Asker-gränsen, ”har sparats som minne efter skogsbranden där 1827, med inskrivet årtal i stammen” (V. Carlsson ms). Karlsbygget, bho 282 cm 1932 (Broddeson ms). Bystad f.d. skola, Ö om gården, 2-stammig, bho 316 cm 1993 !. Ö om Broängskärret, bho 320 cm 1990 Holmer. Hunnebergsnäs, fridlyst, bho 356 cm 1942 (Wikström 1947); bho 397 cm (N. P. Eckerbom 1976, foto). Sofieholmen 472 812 i Sottern, ca 50 grova ca 300-åriga tallar, den grövsta bho 260 cm 1989 Holmer. Bystad, Ön 474 833, 29 tallar med bho 235–173 cm (Löfgren m.fl. 1998f). Korsmon, enligt uppgift över 300 år gamla (Furuholm m.fl. 1973); många över 300 år (Ekholm m.fl. 1984). Axberg 500 m SÖ Fallahagen intill Klockarmossen 859 714, 2-stammig, bho 341 cm 1989 L. Carlsson. Listrehällarna, en del träd mer än 250 år (Ekholm m.fl. 1984). Glanshammar Skabäcken 813 814, ”Käglans största tall”, bho 262 cm 1982 L. Carlsson (Nilsson 1986). Skitåsenbeståndet, 275–250 år, fridlyst 1951 (ÖLNÅ 1955). Kil Östra Trolldalen, uppe på berget, mer än 294, 290, 290, 280, 276, 273, 273, 262 år (bp) (M. Holmberg 1996). Ullaviklint, 267, 232, 228 år (bp) (Löfgren & Andersson 1998, 1999). Hålahultbeståndet, många stora träd kring anläggningen 1995 !. 2 km N om Björngölen, 130–150-årig fredad tall (Eckerbom 1951b). Längbro/Ånsta Varbergaskogen och Karlslund, närmare 400 år (Lindahl & Hansson 1976, Rudin 1981). Karlslund, naturparkens ås, stamomfång upp till 3 m (Sernander 1933, Sylvén 1933); 718 630, bho 289 cm (Löfgren 2000a). Lännäs Segersjö, 3-stammig, bho 590 cm, ”Närkes största tall” (Dahlbeck 1939a, b). Gammal urskog av jättetallar Ö om Katrinebrunn förr (Pettersson 1953). Mellösa Brottorp, bho 282 cm 1992 !. Göksholm bho 278 cm (Löfgren & Wilhelmson 1999a). Ödeby S om Kägleholms slottsruin 866 777, flera talljättar som alléträd, bho 275 cm m.fl. 1989 !.

Örebro/Arboga Lännäs/Götlunda Luddertall, skiljer Närke, Västmanland och Södermanland enligt Askers härads dombok 1649 (Brevner 1942). Västra Gåsholmentallen, ”mitt på ön står en mycket gammal och hög tall” (Öberg 1970).

Arboga Götlunda Sickelsjö, 1931 fälld jättefura, 212 år gammal, den första stocken var 28 tum i toppmått (Wikberg 1950 s. 356). Österhultstallen med fiskgjusebo (Gellerstedt 1909). Kuphällatallen, Urvalla, ”så hög att man från dess topp kunde se ända till Örebro” (Wikberg 1950). Nysätter, sparad jättetall (Wikberg 1950). Fagerfallstallen, bho 283 cm (Marklund 1976). Hästnäs, ekbacke, bho 278 cm 1977 (Löfgren 1978b). V om Sickelsjö, skogsträd bho 300 cm 1989 !. Ö om Hägerdalen, bho 270 cm 1980 !.

Stora tallar, bho i cm:
590 Lännäs Segersjö, 3-stammig (Dahlbeck 1939a).
397 Asker Hunnebergsnäs (N. P. Eckerbom 1976).
395 Svennevad Skogaholms herrgårdspark, 2-stammig 2003 Holmer.
390 Götlunda Fårtallen, fridlyst 1928 (Almquist & Florin 1932, Löfgren 1978a).
383 Lännäs Gaffeltallen, Segersjö 1929 (Broddeson ms).
378 Viby Prästtallen, Lundby äng 1975 (Nilsson 1978).
365 Kvistbro Trumötallen, 2-stammig 1996 !.
364 Götlunda, Grindstugetallen, Sickelsjö, 2-stammig, (Löfgren 1973, Marklund 1976, foto).
360 Knista Fröjdetallen 1942 (Broddeson ms).
337 Hammar Prinskullen, 2-stammig (Löfgren m.fl. 1999k).
341 Axberg 500 m SÖ om Fallahagen intill Klockarmossen, 2-stammig 1989 L. Carlsson.
337 Bo hage 500 m N om slottet 342 835, N om vägen och ån, Hjortkvarns största tall 2004 Holmer.
320 Asker Ö om Broängskärret 1990 Holmer.
317 Viby 200 m NV om Rödjan 1976 (Nilsson 1978).
316 Asker Bystad f.d. skola, 2-stammig, 1993 !.
[310] Viby nära Prästtallen, Lundby äng, diameter över 1 m (Öberg 1972b).
309 Lerbäck Skyllbergs arkivtall 1992 !.
306 Hammar Prinskullen (Löfgren m.fl. 1999k).
300 Götlunda V om Sickelsjö 1989 !.
300 Lerbäck Löckna tall, 2-stammig 1940 (ÖLN).
[300] Längbro/Ånsta Karlslund, naturparkens ås, stamomfång upp till 3 m (Sylvén 1933).
300 Viby 200 m NV om Rödjan 1976 (Nilsson 1978).
297 Svennevad Skogaholmsparken 2003 Holmer.
295 Knista Högtorp 711 352, 1996 M. Andersson.
293 Lännäs Fiskgjusetallen, Segersjö 1940 (ÖLN).
293 Nysund Fallet, 2-stammig 1993 !.
293 Skagershult Porla brunn 1990 !.
289 Längbro Karlslund, Hästhagen (Löfgren 2000a).
287 Lerbäck Uddatallen 1932 (Broddeson ms).
287 Sköllersta Pålsboda vattentorn 2003 Holmer.
287 Svennevad Skogaholmsparken 2003 Holmer.
283 Götlunda Fagerfallstallen (Marklund 1976).
282 Asker Karlsbygget 1932 (Broddeson ms).
282 Mellösa Brottorp 1992 !.
282 Hallsberg Ässböle höktall 1940 (ÖLN).
281 Bo Bäckstugan 304 813, 2004 Holmer.
279 Bo Ö om Kringsjötorp 1992 !.
278 Götlunda, Hästnäs 1977 (Löfgren 1978b).
278 Mellösa Göksholm (Löfgren & Wilhelmson 1999a).
277 Viby Smedtallen, Sållaretorp 1976 (Nilsson 1978, uppmätt 1940 till bho 282 cm (ÖLN).
275 Ödeby S om Kägleholms slottsruin 1989 !.
273 Nysund Ö om Åtorp 1993 !.
271 Hackvad Ekåsen (Löfgren m.fl. 1998i).
270 Götlunda Ö om Hägerdalen 1980 !.
270 Lerbäck Hissjö ängstall 1940 (ÖLN).
267 Götlunda Sickelsjö, Sandhagen 1980 !.
267 Lerbäck Hissjö inägotall 1940 (ÖLN).
265 Bo gamla sågen 350 827, vid utloppet ur Kattkärret 2004 Holmer.
264 Lerbäck Skuru, på åkerholme nära vägen 1992 !.