oxtunga
Anchusa officinalis
Mer information om arten

Läke- och färgväxt, främst i sandjordar, spridd–täml. allm. på Hjälmarslätten, f.ö. mestadels sälls. Ansågs 1920 ”förr allm.” i Askersund (G. Åslind enl. Broddeson ms).

Den växer på kalkberg, i sandjordsåkrar, på åkerholmar, i torrängar, trädgårdsland, hagar etc. Nämnd som järnvägsväxt redan av Hedera (1887). Kring Fårtallen i Götlunda 1973–2010-talet stod den ymn. i en fodervall och gräsmatta över ca 300 m². Vid Lännäs kyrkogård växte oxtunga 1931 som ”ogräs, men vårdades” (Sernander 1933).

Första fynd

Samzelius 1760, ms 1758 (Hardemo m.fl.). Viby Kärr 1846 Zetterstedt (UPS).

Bygdenamn och bruk

Växten ger grön målarfärg (Gellerstedt 1831). ”På apotheken fås Buglossae rot och ört. Rötterna göras landtman mycket olägenhet, när han skal plöja sin åker. Bladen tagas om våren i grönkål” (Samzelius ms 1758). Oxtunga saluhölls på Örebro apotek 1736 (Gentz 1949).

Namnet oxtunga är känt i Närke (Samzelius 1760).

Lokaler

Med vita blommor

Örebro Rackargatan (Gellerstedt 1852).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.