Ung invandrare vars införselvägar i Mellansverige har i huvudsak antagits vara två, varvid storskärvfrö skulle vara järnvägsspridd och vanligt backskärvfrö ha inkommit med gräsmattsfrö (jfr Malmgren 1982). Om så varit fallet har skillnaderna uttunnats väsentligt. Vanligt backskärvfrö ses nu ofta även i järnvägsmiljö.
Uppenbart vallfröspridda bestånd av okänd underart har setts flerst., bl.a. vid Vena i Örebro 1946 (Broddeson ms) och Krustorp i Svennevad 1990.
De första bestånden sågs kring kyrkorna i Almby och Viby på 1890-talet (Jansson 1933). Spridningen av underarterna fortgår ännu, men långsammare för storskärvfrö. Vägkanter, trädgårdar och banområden är vanliga växtplatser. Växten finns nu på 100-tals lokaler, varav 44 i Viby (Nilsson 1978).
Se även: storskärvfrö Noccaea caerulescens subsp. brachypetala och vanligt backskärvfrö Noccaea caerulescens subsp. caerulescens
Första fynd
Nerikes Allehanda, 1890-talet enl. A. Jansson 1933 (Viby vid kyrkan).
