Vattenväxt i näringsrika sjöar, dammar, diken, gruvhål, alkärr, grustag etc. Enl. Kindberg (1877), Segerström (1932) och Junell (1971) var arten vanligare än bredkaveldun i Närke, vilket knappast gäller idag. Nu är smalkaveldun på sin höjd spridd i hela området. I de noggrant undersökta Glanshammmar och Rinkaby är den täml. allm. (Nilsson 1986)

I de kalkrika torvgravarna och dytagen i Lerbäck inkom smalkaveldun på 1880-talet (Sernander 1901). En avsevärd ökning har under senare tid iakttagits i Hjälmartrakten (Morander 1986) och förekomsten i Kvismaren var en tid ”av omfattning som medfört bekämpning” av naturvårdsskäl (Sondell & Thorsell 1976). I Hjälmarens näringsrika vikar fanns ymn. jättebestånd, bl.a. vid Furuskallen i Götlunda 1985.

Omkr. 7 500–4 500 år gamla lämningar har samlats i Mossbymossen i Ekeby/Kumla (Florin 1961).