hårdsvingel
Festuca brevipila
Hårdsvingel har ingått i vallfröblandningar och är insådd på vägkanter och banvallar, vilket kan skönjas på utbredningskartorna. I senare tid har den spritt sig via vägnätet till grusplaner, industritomter och annan skräpmark.
Första fynd
Första insamling är från Fästningsholmen i Kungälv gjord av Mauritz Bäärnhielm 1896, belägg i GB som F. ovina, ombestämd av Erik Ljungstrand 2002. Äldre litteraturuppgifter är osäkra på grund av att arten inte urskildes förrän hos C A M Lindman (1918) och då som F. ovina ssp. duriuscula. J E Palmér (1927) anser arten mindre allmän men endast förekommande på lokaler, där den blivit insådd.
Utbredning
Ganska sällsynt. 87 fynd i 67 rutor (24 %). – Fries: Inkommen med gräsfrö och stadd i spridning. 48 fynd i 37 rutor (13 %).
