I början av inventeringen var mycket få medvetna om att det fanns mer än en lärk i landskapet. Därför noterades allt som europeisk lärk Larix decidua. Så småningom har även japansk lärk Larix kaempferi och hybridlärk Larix × marschlinsii uppmärksammats. Primäruppgifterna avser med säkerhet europeisk lärk, som härstammar från centrala och södra Europas bergstrakter, och som har planterats som skogsträd i små bestånd under mellersta och senare delen av 1900-talet. På senare tid har man i stället oftast planterat hybridlärk, som visat sig motståndskraftig mot lärkträdskräfta.
Självsådda exemplar av lärk påträffas ofta i friska till torra skogar, framför allt blandskogar. Eftersom de oftast inte är bestämda till art behandlas de här på släktesnivå.