småsporre
Chaenorhinum minus
Mer information om arten

Småsporre är inkommen i sen tid och spreds först med järnvägarna och var länge en typisk växt på banvallar, vilket syns tydligt på den äldre kartan. Numera har den spritts vidare med vägnätet och har blivit mycket vanligare. Den småvuxna arten växer exponerat på torr, grusig eller sandig mark på banvallar, grusplaner, industritomter, lastageplatser, vägkanter, i grustag och på schaktmassor ofta tillsammans med gulsporre och vit sötväppling.

Första fynd

Först samlad av Anders Zachau i Forshälla Å 1922, men detta fynd är inte med bland de först publicerade uppgifterna hos Fries (1927a) som är från Ucklum och Ödsmål samt från SJ:s bangård i Uddevalla.

Utbredning

Saknas i inlandets skogsområden, i övrigt mindre vanlig. 202 fynd i 105 rutor (37 %). – Fries: 65 fynd i 38 rutor (13 %).

karta
histkarta