saltstarr
Carex vacillans
Saltstarr växer på relativt skyddade leriga havsstrandängar och i strandängsfragment på klipp- och blockstränder samt ibland i trånga, smala vikar och lågt liggande, överspolade hällkar. Arten förekommer gärna vid sötvattensutflöden och ofta tillsammans med strandstarr.
Första fynd
Först angiven från landskapet av Elias Fries (1832) med orden ”nedstiger från Norge till Hallands gräns”. P J Beurling (1855) uppger den från Hålkedalskilen i Strömstad.
Utbredning
Ganska vanlig vid havet och fjordarna. 144 fynd i 85 rutor (30 %). – Fries: 177 fynd i 82 rutor (29 %).

