hartmansstarr
Carex hartmaniorum
Hartmansstarr växer på fuktig, skalhaltig jord i gräsmarker som hävdas eller har hävdats med slåtter eller bete. Den förekommer i fukthedar, slåtterängar, betad hällmarkshed, på havsstrandängar, i skogsbryn och någon gång i kärr och små sumpiga sänkor i hällmark.
Första fynd
Först uppgiven av Harald Fries 1935, då arten först skilts ut från C. buxbaumii, från Malmön, Porsholmen (belägg i GB !Blom, och LD !Örjan Nilsson), där förekommer arten ännu 2010 rikligt, samt Draget (belägg i GB !Blom och S !Kalela). Det äldsta belägget är dock från Tjärnö Syd-Koster vid Kyrkosund 1855, Brandelius i GB som C. buxbaumii, och publicerat under detta namn av P J Beurling (1855).
Utbredning
Sällsynt vid havet och fjordarna, en lokal i inlandet. 29 fynd i 16 rutor (6 %). – Fries: 28 fynd i 21 rutor (7 %).
Lokaler
Aktuell lokal i inlandet: Munkedal Foss strandäng S om Kaserna, vid sjön Vassbotten 649256 126225 ANo, AEr 1993 = Vassbottens sydända 1933 (StNn i GB !Blom. Fr45).
