sibirisk björnloka
Heracleum sphondylium subsp. sibiricum
Mer information om arten

Förmodligen hänför sig uppgiften ovan till underarten sibirisk björnloka, eftersom vit björnloka antagligen kommit in i landet först under 1800-talet. Sibirisk björnloka växer exponerat eller i halvskugga på frisk mark i lövskogsgläntor, igenväxande beteshagar och åkerkanter men kanske framför allt utefter vägar och banvallar samt i andra restmarker i närheten av bebyggelse.

Första fynd

Under sin bohuslänska resa blev Pehr Kalm på Härmanö, Gullholmens socken av en kvinna visad på, det hon trott vara mästerrot Imperatoria och han skriver följande: ”då jag som bäst fägnade mig högeligen över att av käringen bliva vist på en ganska rar, tillförene aldrig i Sverige vilt växande funnen ört, blev jag helt skamflat, när käringen kom framdragandes med Sphondylium vulgare hirsutum C. B. [= Heracleum sphondylium, björnloka] som växer på alla åkrar, ängar och nedanför bergsfötter mest över hela Sverige.” (Kalm 1746).

Utbredning

Ganska vanlig med avtagande frekvens i inlandets höjdområden. 333 fynd i 144 rutor (51 %). – Fries: 416 fynd i 152 rutor (54 %).

karta
histkarta