ängssvingel
Schedonorus pratensis
Ängssvingel är förmodligen dels inhemsk, dels en gammal kulturföljeslagare, som har odlats som vallväxt och nu förekommer på all slags kulturmark. Man finner gräset på frisk, näringsrik jord i betesmark, igenväxande åkermark, på åkerrenar, kring gårdar samt på vägkanter och skräpmark.
Första fynd
Från en åkerren i Forshälla Grohed antecknade Pehr Kalm (1746) arten tillsammans med timotej och vass under sin bohuslänska resa 1742.
Utbredning
Mycket vanlig och jämnt spridd. 1172 fynd i 253 rutor (90 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 487 fynd i 171 rutor (61 %).
