Strandbeta dyker oregelbundet upp nära driftlinjen på grusiga och steniga, sydvästexponerade havsstränder. Någon gång kan man också finna den på betade strandängar, men här försvinner den snabbt eftersom den är begärlig för de betande djuren, framför allt för nötkreatur. Den kortlivade perennen finns oftast kvar några år och försvinner i allmänhet sedan. Endast på lokaler där det är gott om strandbeta är den årsviss. Här finner man inte sällan exemplar som är upp till två meter i diameter. Det verkar som om arten har svårt att få fram mogna frön och delvis är beroende av att frön transporteras över havet. Under inventeringen har vi funnit strandbeta längs hela bohuskusten. Den är en av de sydliga arter som blivit allt vanligare under senare år och tycks fortsätta expandera, förmodligen beroende på klimatförändringen.