knutört
Lysimachia minima
Knutört växer på naken, tidvis våt eller vattendränkt jord. Ofta finner man den tillsammans med dvärglin. Den förekommer på nötta ställen på stigar, i hjulspår och sandiga gropar, på tunt jordlager intill berghällar, i grunda fördjupningar i hällmark och naturbeten. Den ytterst lilla växten är konkurrenssvag och försvinner, då lokalerna växer igen. Därför är den beroende av kontinuerlig störning i form av bete, klövtramp eller mänsklig aktivitet. Detta är förmodligen orsaken till att den minskat kraftigt i de inre delarna av landskapet sedan mitten av 1900-talet. Arten kan dock vara något förbisedd.
Första fynd
Först publicerad från Bohuslän av C J Hartman (1832) utan lokaluppgift. Första kända växtplats är Tegneby Nösund, där J E Areschoug samlat den 1849, belägg i UPS.
Utbredning
Ganska sällsynt vid havet och fjordarna, saknas i övrigt. 211 fynd i 72 rutor (26 %). – Fries: 277 fynd i 113 rutor (40 %).

