stinksyska
Stachys sylvatica
Stinksyska växer ofta i stora bestånd på frisk till fuktig, näringsrik mulljord i ädellövskog, bland- och granskog med inslag av hassel, ofta i sluttningar eller vid bergrötter och bland block. Den förekommer gärna intill bäckar och källdråg eller på genomsilad skogsmark.
Första fynd
Först publicerad av Linnæus (1747). Han iakttog arten i ”Uddevalla omkring Lundebrecks Källa i myckenhet, och många paddor höllo sig inunder hennes skugga”. Källan sågs öster ifrån Baggetofta, belägen uti et Alekärr. I dag går platsen under namnet Kristinedal.
Utbredning
Vanlig och jämnt spridd förutom i området närmast havet, där den saknas. 620 fynd i 207 rutor (73 %). – Fries: Utbredd över hela området. 395 fynd i 155 rutor (55 %).
