stallört
Ononis spinosa subsp. hircina
Stallört växer solöppet på friska till fuktiga, gärna leriga havsstrandängar, både betade och obetade. Väl så ofta växer den på kulturskapade ståndorter i jordbrukslandskapet som vägkanter, åkerrenar, diken och utefter markvägar samt på banvallar, jordhögar och industriområden.
Första fynd
Först publicerad från landskapet av Linné i Flora Svecica med orden Bahusiæ copiosissime. Han anger också som bohuslänskt namn Räf-blomster (Linnæus 1745). Det är något oklart med namnsättningen, eftersom Linné inte skilde ut stallört från busk- och puktörne förrän i 10:e upplagan av Systema naturae (1759), men det borde vara stallört som avses, eftersom det är den enda medlemmen i släktet som är vanlig i Bohuslän. Med säkerhet har uppgifterna kommit från Pehr Kalm som företog sin resa i Bohuslän 1742 och som iakttog växten på många platser (Kalm 1746).
Utbredning
Ganska vanlig vid havet, kring fjordarna och i mellanbygden och sällsynt i inlandet. 451 fynd i 136 rutor (48 %). – Fries: 449 fynd i 131 rutor (46 %).

