stallört
Ononis spinosa subsp. hircina
Mer information om arten

Stallört växer solöppet på friska till fuktiga, gärna leriga havsstrandängar, både betade och obetade. Väl så ofta växer den på kulturskapade ståndorter i jordbrukslandskapet som vägkanter, åkerrenar, diken och utefter markvägar samt på banvallar, jordhögar och industriområden.

Första fynd

Först publicerad från landskapet av Linné i Flora Svecica med orden Bahusiæ copiosissime. Han anger också som bohuslänskt namn Räf-blomster (Linnæus 1745). Det är något oklart med namnsättningen, eftersom Linné inte skilde ut stallört från busk- och puktörne förrän i 10:e upplagan av Systema naturae (1759), men det borde vara stallört som avses, eftersom det är den enda medlemmen i släktet som är vanlig i Bohuslän. Med säkerhet har uppgifterna kommit från Pehr Kalm som företog sin resa i Bohuslän 1742 och som iakttog växten på många platser (Kalm 1746).

Utbredning

Ganska vanlig vid havet, kring fjordarna och i mellanbygden och sällsynt i inlandet. 451 fynd i 136 rutor (48 %). – Fries: 449 fynd i 131 rutor (46 %).

karta
histkarta