Släktet dunörter innehåller dels inhemska arter, dels relativt nyinkomna arter, de flesta från Amerika. Nästan alla inhemska dunörter har minskat sedan föregående inventering, medan de inkomna har ökat kraftigt. Dessutom uppstår hybrider i de flesta kombinationer. De förekommer framför allt i störda miljöer och sprider sig ofta vegetativt. Kanske är det så att de inhemska arterna inte upptäcks i mängden av amerikansk dunört, som är den mest framgångsrika av inkomlingarna, men det rör sig nog också om en faktisk tillbakagång och eventuellt borthybridisering. Säkerligen är hybriderna vanligare än vad som framgår i det följande.