honungsblomster
Herminium monorchis
Honungsblomster växer på fuktig till blöt jord med stort skalinslag i kortvuxna fuktängar och betade marker nära havet. Den har minskat kraftigt sedan mitten på 1900-talet, förmodligen mest beroende på igenväxning till följd av bristande hävd. Det är inte bara antalet växtplatser som minskar utan också antalet plantor på lokalerna. Vid några tillfällen har gropar efter uppgrävda exemplar iakttagits.
Första fynd
Första tryckta uppgift är från C J Lindeberg (1853b), som rapporterar att ett exemplar av honungsblomster lämnats in på ett möte i Botaniska sällskapet i Göteborg av J D Ehnebom, som samlat arten i Tanum.
Utbredning
Sällsynt i de nordligaste kusttrakterna, saknas i övrigt förutom en lokal på Tjörn. 13 fynd i 6 rutor. – Fries: 22 fynd i 12 rutor (4 %), varav 15 lokaler utan återfynd.
Lokaler
På grund av risk för uppgrävning anges inga koordinater. Tjörn Klövedal Halsbäck, IJn 1999 = Alviken 1936 (StNn i GB. Fr45). Tanum Lur Resö, KEm 1996 (Andréasson 1996) = Resö 1957 (StNn i GB). Tanum Kalvön, VNV om Ängetången, OHo 1999. Kalvön Ängetången, OHo 1998 = Kalvö 1959 (Löf i GB. Hallberg 1965). Lindön, V om Felholmen, OHo 1997. Lindön, Lindöbukten, OHo 1998 = Lindön (Bergendal 1879). Killingen, OHo 1999, först funnen av KEm (Andréasson 1999). Fåraby, KEm 1998 = Fåraby 1938 (Bök i GB. Fr45). Strömstad Tjärnö Filjholmen, EBl 2007. Lindholmen beteshage, HDa 1998. Lindholmen, NV om Svinnäs, HDa 1998 = Lindholmen (Fd i FK). Rundö, TJn, MGo 2009. Syd-Koster, Nästången, ANo, INo 1998, numera utgången = Syd-Koster 1855 (Beurl i UPS. Beurling 1855).
