strandloka
Ligusticum scothicum
Strandloka växer som enstaka plantor eller i små grupper nära högvattenlinjen på block- och grusstränder liksom på strandängar, gärna intill berghällar samt i sprickor och skrevor på havsstrandsklippor. Den är en av de havsstrandsväxter som går längst in i fjordarna och gärna växer i utsötat vatten. Utbredningen är i stort sett oförändrad sedan förra inventeringen.
Första fynd
"Växer på strander i sandgruset på Lögnholmen utan för Strömstad, på Ohlaskär, Amundholmen ock Väröarna nedan för Fahlun, på Oroust ock åtskilliga andra holmar.” (Kalm 1743). Detta är första svenska uppgift om arten, men här har insmugit sig ett tryckfel, vilket påpekas av Kalm (1746): "Uti Kongl. Vetens. Akad. Handl. för år 1743 p. 107 lin. 18 står att ovanföre vid (a) nämnde Ligusticum växer på Väderöarna nedanför Falun, som är ett gruveligt tryckfel och bör heta Väderöarna nedanför Tanum.”
Utbredning
Vanlig till mycket vanlig vid havet och fjordarna, saknas i övrigt. 392 fynd i 122 rutor (43 %). – Fries: 336 fynd i 108 rutor (38 %).
