luddtåtel
Holcus lanatus
Luddtåtel växer i torr till fuktig mark i de flesta öppna miljöer. Man finner den i betesmark, på strandängar, i hagar, på åkerrenar, i alla slag av igenväxande kulturmarker, på vägkanter och i skogsbryn. Som Kalm skriver finner man den glest växande nästan överallt, men ibland ser man den också i stora bestånd i väg- och åkerkanter. Arten har ökat sedan förra inventeringen, kanske till följd av kvävenedfall och igenväxning.
Första fynd
Den första växt som Pehr Kalm nämner, när han når Bohuslän på sin resa 1742 är luddtåtel, som "växte på däviga ställen vid Bäve, varest den stod till 4 à 6 kvarters längd, dock mycket glest. Detta härliga gräs, vars blad kännes lena och mjuka just som sammet, då en stryker på med handen eller fingren långs efter dem, viste sig sedermera allestäds på ängarna uti Bohuslän men merendels alltid glest.” (Kalm 1746). Han nämner även arten senare, då från Morlanda.
Utbredning
Mycket vanlig och jämnt spridd. 1880 fynd i 271 rutor (96 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 515 fynd i 191 rutor (68 %).
