murgröna
Hedera helix
Murgröna växer i halvskugga eller exponerat på torr till frisk, gärna skalhaltig jord i de ädellövskogsklädda rasbranter som ofta kantar dalgångarna. Här kan växten täcka tiotals kvadratmeter på marken och klä in trädstammarna. Man finner också murgrönan i mer öppna löv- och blandskogar samt i klippstup och krattskog i klåvor på öarna. I varma och soliga lägen blommar den rikt. Arten odlas även och är vanlig på murar och bergväggar i kustsamhällena, ofta mycket stor och rikt fertil.
Första fynd
Först uppgiven av Carl von Linné från Uddevalla Emaus (Linnæus 1745). Vid besöket i Uddevalla skriver han följande: "HEDER 190. wäxte strax utanför södra porten af Uddewalla, upför sidan af Räfgilljebärg. här woro twänne stånd, et på hwardera sidan om bärget. Den som wäxte närmast åt landswägen, hade öfwerst uppå sig päronlike löf, utan sidesflikar. desse qvistar boro sina blommor bittida om wåren, och hafwa blifwit af Botanisterna nobiliterade med namn af Hedera Poëtica.” (Linnæus 1747).
Utbredning
Ganska vanlig vid havet och fjordarna med störst frekvens i söder, ganska sällsynt i inlandet och saknas i de höglänta skogstrakterna. 253 fynd i 101 rutor (35 %). – Fries: 154 fynd i 86 rutor (30 %).

