spetstrampört
Polygonum aviculare subsp. rurivagum
Spetstrampört växer som de övriga underarterna dels på kulturskapade ståndorter, dels på havsstränder. Så få fynd har gjorts av underarten att det är svårt att se något mönster, men ofta är den funnen på skalhaltig kulturmark och den tycks vara vanligare vid kusten än inne i landet. Säkerligen är den förbisedd.
Första fynd
Först uppgiven av I Fröman (1925) från Skaftö Fiskebäckskil.
Utbredning
Sällsynt. 19 fynd i 15 rutor (5 %). – Fries: 2 fynd i 2 rutor.