ljung
Calluna vulgaris
Mer information om arten

Ljung växer både fuktigt och torrt på näringsfattiga marker, där den kan dominera växtligheten på mossar, i kustens fukthedar och på bergsplatåer som utnyttjats till utmarksbete. På sandig mark nära kusten finns ännu några ljunghedar, där arten har sällskap med ett fåtal andra växter som kråkbär, ljungögontröst och kruståtel. Arten förekommer också i glesa barrskogar, framför allt i hedtallskog, men man finner också ljung i igenväxande naturbetesmarker, grustag, på vägkanter och banvallar. Det har nog inte varit särskilt vanligt med ljungbränning i Bohuslän, däremot har man, åtminstone under den tid då landskapet var som allra mest utarmat, ryckt ljung just för sådana ändamål som Pehr Kalm beskriver.

Första fynd

Pehr Kalm nämner ljung bland annat från Löveråsberget i Näsinge samt Otterön i Tanum och Väderöarna i Kville (Kalm 1746). I Bottna socken beskriver han hur man i ett trädfattigt landskap använde växten: ”Ljung … hade de på denne skallote och skoglösa orten samlat i stora knippor, och sedan de torkat dem på backar lagt i hus under tak att förvaras. De brukade densamma sedan istället för ved att elda sina små kakelugnar, koka sin mat, grädda sina flatbröd, brygga sitt dricka med mera sådant.”

Utbredning

Mycket vanlig i hela landskapet. Arten undviker endast de yttersta öarna, eftersom den inte trivs med saltstänk. 3148 fynd i 275 rutor (98 %). – Fries: Mycket allmän. Känd från alla socknar utom Klädesholmen. Där har vi dock funnit den under inventeringen. 896 fynd i 216 rutor (77 %).