blåeld
Echium vulgare
Blåeld växer exponerat på torr, sandig öppen mark, ofta med skalinslag. Den kan ha kommit in med barlast eller med vallfrö. Man har också odlat arten som prydnadsväxt och den har förvildats från sådan odling. Blåeld har förmodligen spritts med järnvägar och numera sprids den vidare med vägtransporter. Man finner den i kustsamhällen, på vägkanter, banvallar, grusplaner, i industriområden, hamnar, stenbrott och på tippar.
Första fynd
Först publicerad av P F Wahlberg (1820) med orden in arce Bahusiensi frequens, det vill säga riklig vid Bohus fästning, där den fortfarande finns kvar.
Utbredning
Mindre vanlig, men saknas i de höglänta skogstrakterna. 240 fynd i 98 rutor (35 %). – Fries: 72 fynd i 39 rutor (14 %).

