Bolmört är en gammal kulturföljeslagare, som kanske ursprungligen förvildats från odling som medicinalväxt. Den växer på kväverik, öppen jord på gammal kulturmark, vid gårdar och uthus, på ladugårdsplaner, jordhögar och soptippar. Oftast är den tillfällig, men den har hållit sig kvar mycket länge på några lokaler. Fröna behåller grobarheten under lång tid och arten dyker därför upp ibland, när jorden rörts om vid markarbeten framför allt i äldre kustsamhällen. Den brukar då finnas kvar ett par år för att åter försvinna. Bolmört förekommer också sällsynt i tångvallar på havsstränder, där den är bofast och har visat sig vara årsviss under längre tid. Arten har minskat sedan mitten på 1900-talet, sannolikt till följd av uppsnyggning kring gårdar, gödselstäder och i samhällen.