gul sötväppling
Melilotus officinalis
Mer information om arten

Gul sötväppling är inkommen med fröblandningar och barlast. Den har ingått i vallfröblandningar och har på senare tid dykt upp i odling tillsammans med cikoria och foderkäringtand. Gul sötväppling växer på liknande ståndorter som vit och stor sötväppling och syns gärna tillsammans med vit sötväppling. Den är dock ovanligare och har inte ökat i samma grad som de båda andra. Den är vanligast vid kusten och i södra delen av landskapet.

Första fynd

Uppgiven från Kville Hjärterö av M von Düben (1843). Först samlad av Th O B N Krok i Uddevalla Kasens nabb 1854, belägg i S, UPS. Sannolikt avser dessa fynd stor sötväppling, som vid denna tid gick under namnet M. officinalis. Första gången M. petitpierranus uppges är hos Aulin (1914), som hänvisar till ett eget fynd i Tanum 1896.

Utbredning

Ganska sällsynt. 80 fynd i 48 rutor (17 %). – Fries: 49 fynd i 31 rutor (11 %).

karta
histkarta