kärrdunört
Epilobium palustre
Kärrdunört växer fuktigt och blött både i fattigkärr och på mera näringsrikt underlag i medelrika kärr, vid dammar och sötvattensstrandängar men också på havsstrandängar, som är påverkade av sötvattensutflöden. Arten förekommer dessutom i fuktdråg i betesmarker och i diken samt i kanten av hällkar på fågelgödslade öar och holmar. Den har inte minskat, kanske därför att den liksom bergdunört växer i naturlig miljö, där konkurrensen från de nyinkomna arterna förmodligen varit liten.
Första fynd
Först insamlad av Lübecker 1827 i Skaftö Grundsund, belägg i LD. Detta fynd återges hos J E Areschoug (1837).
Utbredning
Mycket vanlig. 749 fynd i 254 rutor (90 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 476 fynd i 177 rutor (63 %).

