Bergven växer på torr, mager mark framför allt i hällmarkshed, i klippterräng och på sandhedar. Oftast växer den på tunt jordlager på berghällar och i små skrevor, där de vanligaste följearterna är ljung, kruståtel och bergsyra. Arten förekommer också på torra, sandiga platser i gles tallskog, i grustag och på vägkanter. Den skenbart stora ökningen beror på att bergven, som urskildes från brunven först i början av 1900-talet, inte har uppmärksammats tillräckligt vid föregående inventering.