Taxasida

vanlig nysört

Achillea ptarmica var. ptarmica

vanlig nysört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

vanlig nysört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vanlig nysört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Achillea ptarmica var. ptarmica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Achillea ptarmica var. ptarmica
Svenskt namn
vanlig nysört
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-08-20
Lars Efraimsson
Källsäter, Kils kommun 2018-06-29
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Achillea – röllikor

Den botaniska skattkammaren

Ett släkte med mer än 100 arter i framför allt centrala och sydöstra Europa där många arter är mycket snarlika och taxonomiskt problematiska. I Sverige är däremot endast röllika A. millefolium och nysört A. ptarmica ursprungliga, men ytterligare arter förekommer som ± sällsynta trädgårdsrymlingar eller oavsiktliga inkomlingar och kan ibland vara mycket svåra att säkert skilja från de inhemska arterna varför de eventuellt skulle kunna vara förbisedda. Nyckeln omfattar alla arter och underarter som påträffats vildväxande i Sverige, men ytterligare några arter odlas och skulle kunna dyka upp som förvildade.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vallogräs, sedan 1700-talet troligen ökande och numera allm. med ca 1 000 kända lokaler. I Gräve var den ”allm. vid vägar och stigar i stor mängd” 1940 (Broddeson ms), i Hammar och Lerbäck sågs den ”ofta massvis” (Segerström 1932).

Den är vanlig i åkerkanter, trädor, vägkanter m.m, helst i fuktig, mullrik jord. I Mosjö växte den 1930 mest i havreåkrar (Broddeson ms). Växtplatser i svagt påverkad vegetation är ovanliga men finns bl.a. i fuktig sandstrand, blockrik ålund, uttorkad åfåra, björkkärr, strandalkärr, bäckkant och bland jättegröe i åstrand.

Sylvén (1933) fann nysört odlad vid Äsplunda i Rinkaby. Vid gården Kattjärn i Kvistbro, nedlagd 1914, sågs den 1996 (M. Andersson) möjligen kvarstående efter trädgårdsodling men troligare som vallogräs, gynnad av den omfattande myrodlingen sedan 200 år.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Nysört växer på fuktig eller frisk jord och föredrar soliga eller måttligt skuggiga platser. Främst finner man arten i odlingslandskapet – i dikes- och vägslänter, igenväxande kärrängar och fuktiga åkerhörn, på myrodlingar och åkrar med kvardröjande markvatten liksom i fuktiga betesmarker. Men den påträffas även i mera naturlig omgivning som kärrkanter och stränderna av sjöar och vattendrag.
Funnen i 1387 rutor; tidigare uppgifter från 272 rutor. Mycket vanlig. – Sannolikt en sentida kulturföljeslagare; bofast.
Arten uppfattas i Skåne och Halland som gammal (Tyler ms, Georgson m.fl. 1997) men av mellansvenska botanister (t.ex. Malmgren 1982, Rydberg & Wanntorp 2001) däremot som inkommen på 1700-talet och hastigt spridd under 1800-talet i samband med import av utländskt vallfrö. Det är osäkert vilket som gäller för Småland. Primäruppgiften är visserligen påfallande tidig, men omfattande nyodlingar skedde kring Virbo säteri under 1700-talet (Rühling 1997). Oavsett vilket är det uppenbart att arten är mycket starkt spridd i sen tid. Den nu ytterst vanliga arten var ännu vid 1800-talets mitt en sällsynthet (nio lokaler hos Scheutz 1857, nitton något senare enligt Sjöstrand 1863 och Scheutz 1864). Elias Fries (1825–26) såg inte arten i Hylte Femsjö och Westerlund (1852b) kände inte till den från Kalmar Kalmar. Sannolikt gynnades artens spridning av den omfattande uppodlingen av myrmarker decennierna kring förra sekelskiftet (Hård 1924).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Nysört växer på frisk till fuktig, öppen, hävdad eller ohävdad gräsmark i naturbeten och hagmarker, på strandängar, i trädor och fuktiga åkrar, i igenväxande övergivna marker, på vägkanter, dikesrenar, grusplaner, jordhögar och industriområden.