Taxasida

skogstry

Lonicera xylosteum

L.

skogstry är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

skogstry är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skogstry
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lonicera xylosteum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lonicera xylosteum L.
Svenskt namn
skogstry
norwegianBokmal
leddved
norwegianNynorsk
leddved
Finskt namn
lehtokuusama
finlandSwedish
skogstry
Danskt namn
Dunet gedeblad
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-14
Peter Ståhl
Testeboån, Hille, Gävle 2010-08-28
Anders Delin
Krokbäcken, Lingbo 2012-09-11
Anders Delin
Brattåsen, Gnarp 2011-05-28
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-07-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredningen motsvarar rätt väl Corylus avellanas; på många lokaler - jämför kartorna - i dennas sällskap. Att tryet i Norrland är något klimathärdigare än hasseln, återspeglas inte i den västmanländska utbredningsbilden. Utbredningstyp: S1.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Endast enstaka nordligare lokaler kända, når ej längre norrut i kustlandskapen. -110 (30).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1732 Lonicera xylosteum L.

This species is mainly restricted to Europe and W. Asia. It is not native in several of the localities on the British Isles (and probably elsewhere). It has been introduced into N. America. The closely related L. steveniana Pojark. in Caucasus, L. korolkovii Stapf in some of the C. Asiatic mountains and L. floribunda Boiss. & Buhse in the N. Iranian mountains are also mapped.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Skogstry är ursprunglig. Den har emellertid också blivit ganska vanlig i odling och den ökning, som skett under 1900-talet, kan nog delvis förklaras av fågelspridning från trädgårdar och parker. Arten har också gynnats av den ökade tillgången på lämplig skogsmark.

Skogstry växer i lövskogar och lövridåer längs kustslättens vattendrag, i löv- och blandskogsdungar samt i en del rikare bergbranter. Vid Ysby i nordligaste Halland förekommer den rikligt i naturlig ädellövskog på berggrund av basiska bergarter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Lund- och brynväxt, inhemsk i Skogsbygdens bäckraviner och kalkberg, allm. t.ex. i de noggrant undersökta socknarna Viby, Glanshammar och Rinkaby (Nilsson). Skogstry växer idag i många av resterna av lövrik ängsvegetation i hela Närke.

I Lerbäck var den var nästan allm. (Robson 1833) och den ansågs där vara mindre allm. än olvon, ”men dock funnen på en mängd ställen” (Segerström 1932). I Svennevad var den ”anmärkningsvärt sälls., endast 7 lokaler trots rätt mycket efterforskning” (Kjellmert 1947). På norra Storhjälmarstranden bildade den ”nästan ogenomträngliga snår” (Blomberg 1865a), även på Valen och många av de mindre öarna. På Hästnäsudden i Götlunda noterades 16 bestånd på en halv km² (Löfgren 1978b).

I Skogsbygden varierar förekomsten efter tillgång på ängslövskogar. Busken är vanlig utom i triviala barrskogs- och myrområden. Broddeson (ms) fann den ymn. längs hela vägen mellan Lockhyttan och Ramshyttan i Kil 1934. Kring Garphyttan och Ånnaboda i Tysslinge registrerades 24 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994).

Växtplatser är också järnvägsbank, alunbrott, ledningsgata, brott- och hyttområde, åkerholme, åstrand, bäckomgivning, gråalsnår. I Rinkaby såg Sernander (1933) den växa uppe i Äsplundaaskens krona 1931.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880): Linsell: "Glöte, på Nolåsen" (16D 8g). Där [på Nordiåsen] återfanns den 1971. Belägg finns i UPS från båda tillfällena (1879, KFD och 1971, BD).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Skogstry växer på fuktig till torr, oftast mullrik och basrik jord. Arten förekommer i blockig, ängsartad löv- och granskog, i allmänhet tillsammans med ädla lövträd och hassel, gärna nedanför bergbranter och i sluttningar. Den förekommer även på lövrika backar, vägkanter och åkerholmar; på sådana platser är den ibland fågelspridd från odling som prydnadsväxt.
Funnen i 578 rutor; tidigare uppgifter från 214 rutor. Vanlig i nordost (utom vid havet), mot söder och väster allt sällsyntare, i västra fjärdedelen sällsynt. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skogstry växer på frisk, kalk- och mullrik mark i ädellövskogar, hassellundar men även i rikare barrskogar; ofta hittas den i brynmiljöer. Skogstry ses också i betade torrängar och vägkanter. Sällsynt är den funnen på klapperstenstränder och i buskrika alvarmarker.

Utbredningen är främst knuten till de skogklädda delarna av Öland. Speciellt inom Mittlandet och den västra kustskogen är skogstry vanligt förekommande. Längst upp i norr, i Böda sn, är det glest med fynden och på det skogfattiga sydöstra Öland saknas växten än idag. Vi bedömer att skogstry har ökat något jämfört med Sterner (1938) trots att någon skillnad inte ses i statistiska analyser (Frescalo och Telfer). Orsaken till ökningen är den förbuskning som skett av det öländska landskapet det senaste seklet när skogsbetet upphört och många marker nu växer igen.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Ängsbarrskog, gles tallskog, hällmarkstallskog och klintmiljöer, ofta i ängen; även i Gotska Sandöns morer. Skogstry förekommer även i torra och ljusa miljöer, såsom torrängar, grusiga strandvallar och kalkberg. Arten visade sig ha (alltför) bra överlevnad efter branden på Torsburgen (1992) och har etablerat sig i stora, täta snår.

Skogstry noterades i en stor andel av provrutorna, vilket visar att det är en allmän art, även om det, som utbredningskartan visar, finns en del luckor i dess utbredning: Johanssons (1897) ”Täml. allm. i de nordligaste socknarna … I öfrigt flerst.” är nog i underkant i dag; arten har av allt att döma ökat sedan slutet av 1800-talet, troligen beroende på minskat utmarksbete.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skogstry växer på mullrik jord, oftast i lundar, men även i triviallöv- och blandskogar, gärna i raviner samt i skogsbryn och på vägkanter. Delvis kan arten vara fågelspridd från odling.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig på fuktig till torr mark i ädellövskogar i bergbranter, raviner och snår. Kalkgynnad, finns på kalkrika och leriga jordar samt vid grönstensberg. Även odlad och förvildad. Vanlig kring platåbergen, mindre vanlig i Tiveden och i ådalarna, sällsynt i övrigt. Kartan inkluderar förvildade förekomster. 590 lokaler i 216 rutor (26%).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige upp till Jämtland, norr därom enstaka fynd. I Sörmland allmän i de flesta trakter – (61%). Skogstry växer i mullrik jord i skog, särskilt ädellövskog, men också i örtrika granskogar. Arten ingår i det glesa buskskikt som vanligen utmärker sådana skogar. Den trivs särskilt väl på blockiga moränsluttningar och i rasbranter, där den kan bilda närmast ogenomträngliga snår. Skogstry sprids med fåglar och kan bli en av hyggesdominanterna i områden där arten är vanlig. Skogstry är kalkgynnad. I kalkområden förekommer den rikligare än annars och den är här ett vanligt inslag i kalkbergens sprickor. Skogstry finns också i betesmarker, vägkanter och skogsbryn.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet, men mycket ovanligare i den västligaste delen av landskapet. 618 kartblad, 1787 kvadranter.
Skogstry växer på frisk till fuktig, myllrik mark, men även på torrare backar. Den förekommer i örtrika granskogar, lövskogar och lundar, även i strandlundar och strandsnår, skogsbryn och parker.
Förändring + 17 %. – Skogstry har ökat liksom flera andra lundväxter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Skogstry är en ursprunglig skogsväxt. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848. Ett fyrtiotal gamla lokaler har uppgivits i litteraturen. På alla eller nästan alla finns arten fortfarande kvar. Skogstry har också odlats som prydnadsbuske. Enligt Arnell (1902) har detta mest skett »i modernare tid« (dvs. på 1800-talet).
Den vanligaste följearten är blåsippa (43%) följd av piprör, stenbär, liljekonvalj, gran och vitsippa. Skogstry blommar samtidigt som syren, liljekonvalj och hjortron.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Skogstry växer som enstaka buskar eller hela snår. Bladknopparna öppnar sig tidigt, samtidigt med häggens. Blommorna slår ut i skogsstjärnans och i ekorrbärets tid. Mogna bär finns i lingonens tid. I höstfärgernas tid blir bladen gulgröna, småningom blekgula och faller senare än asplöven. Inget synligt grönt övervintrar, men ett grönt skikt finns under ytterbarken. 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skogstry är en krävande lundväxt som regelbundet uppträder på våra riklokaler. Den är tydligt kalkgynnad och särskilt frekvent i älvdalarna och på norra Alnön. I det senare området har mycket riklig förekomst av skogstry ansetts indikera förekomst av bariumsulfat (Eckermann 1948). I skogsområdena i norr och väster är den påfallande sällsynt och sannolikt klimatiskt begränsad, medan den i sydöst, t.ex. i Attmar, även förekommer vid mindre rika vattendrag.
Längs älvarna och de större åarna är skogstry ett karaktäristiskt inslag i lövblandskog på strandbrinkar, nipor och ravinkanter. Den växer vanligen på mjäla eller andra sediment men också i örtrik tallskog på moränöar – hamrar – främst i mellersta Ljungandalen och på rullstensåsarna. I skogsområdena finns den vid rikbäckar och åar, särskilt i brattmermiljöer med underviol Viola mirabilis, trolldruva Actaea spicata m.fl. Skogstry finns också regelbundet i sydbergen, där den växer i lundvegetation vid bergroten. Vid kusten kan man se den även i andra rika granskogssluttningar och på alnökalken även på plan mark. Arten kan växa i stark skugga i tät skog men kan också stå helt öppet, t.ex. vid rösen och block i beteshagar som i Alnö och Stöde.