Järnek är en oceanisk art som närmast förekommer på Jylland och på norska Vestlandet. I början av 1820-talet upptäcktes järneken på sin växtplats i Vägga, men den var redan då illa åtgången och tycks ha dött rätt snart efter upptäckten. Trädet, som inte var så stort, tuktades hårt. Om detta skriver Areschoug (1837): ”Nyfikenheten utrotade detsamma, ty hvar och en, som anlände till Wägga, skulle alltid hemföra några quistar som en sällsynthet.” Uppgifterna om årtalet för utdöendet går isär, men det bör ha varit kring 1830. 1940 upptäcktes ett nytt träd, denna gång på Tjörn i Stenkyrka socken, Mölnebo. Fyndet gjordes av Kurt Johansson, ”då ännu en skolpojke, på en öppen hagmark tillhörande familjen. Hagen planterades senare med tall. Vid upptäckten var järneken ’liten’” (Jonasson 2007b). Då den först sågs av en botanist, 1959, var denna planta 0,6 m hög, ungefär lika stor som vid upptäckten (enligt Kurt Johansson som då kallade sig Arvidsson) och antogs vara spridd med fåglar från lokaler på Læsø eller Jylland (Egeröd 1960). En ny järneksplanta upptäcktes 2007 cirka 60 m från den ursprungliga som nu vuxit till ett träd.

Järnek odlas också i trädgårdar men tycks förvildas i mycket liten utsträckning. Två planterade bestånd på Morlanda säteri står kvar sedan länge och några enstaka andra fynd, förmodligen spridda från odling, har gjorts. På allra senaste tiden har dessutom småplantor påträffats i gles skog, troligen fågelspridda.