bergmynta
Clinopodium vulgare
Bergmynta växer oftast i halvskugga vid branter, bergrötter och rasmark i gles lövskog, i gläntor och bryn i ädellövskog, i busksnår och igenväxande gräsmarker. I regel är marken påverkad av basrika bergarter eller skalgrus. Sedan förra inventeringen har arten minskat i inlandet, vilket antagligen beror på att skogen tätnat.
Första fynd
Första lokaluppgift kommer från M v Düben (1843) som anger arten från Tjärnö Syd-Koster samt från Kville Valön och Hjärterö. På Syd-Koster kan man även i dag se arten på flera platser.
Utbredning
Mindre vanlig. 211 fynd i 91 rutor (32 %). – Fries: Spridd. 273 fynd i 135 rutor (48 %).

