slån
Prunus spinosa
Mer information om arten

Slån är karaktärsväxt för alla slags öppna marker i kustområdet. Den trivs bäst på torr till frisk, gärna skalblandad jord i solöppen, ofta stenbunden terräng. Man finner den på inte alltför utsatta blockstränder, i hällmarksskrevor, vid bergrötter och i lövskogsbryn, där den tillsammans med andra blommande buskar bildar en tät bård. I kulturbygden växer slån i naturbetesmarker, längs gärdsgårdar och åkerrenar, på åkerholmar och vägkanter. När hävden minskar sprider sig slånen ut i den öppna marken, där den tillsammans med rosor kan bilda täta, ogenomträngliga snår, som ytterligare bidrar till igenväxningen, eftersom de taggiga snåren ger skydd åt busk- och trädplantor, som annars skulle ha haft svårt att överleva.

Första fynd

Pehr Kalm anger slån från många platser, bland annat från Tjärnö Koster: "Björnbär, törne och slån växte ymnigt vid bergsfötterna på södra sidan i solbaddet.” (Kalm 1746). Samma dag som han bevistade gudstjänsten i Foss skriver han om hur man där tillvaratog bären: "Stärkebären, som på denne orten allestädes i stor ymnighet växte, sades vara alltför sköna, när de stekas uti smör i en panna och man sedan strör lite socker på dem. Somliga plockade dem och torkade uti ugnen.”

Utbredning

Mycket vanlig utom i inlandet, där den saknas i de höglänta skogsområdena. 1860 fynd i 207 rutor (73 %). – Fries: Allmän–tämligen allmän. 666 fynd i 171 rutor (61 %).

karta
histkarta