glansdaggkåpa
Alchemilla micans
Glansdaggkåpa växer gärna i friska till torra, näringsrika, starkt kulturpåverkade och gärna störda marker som kulturbeten, gamla vallar, gårdsmiljöer och framför allt vägkanter och dikesrenar. Det är en av de få daggkåporna som uppvisar en tydlig ökning sedan föregående inventering, kanske beroende på att arten är något kvävegynnad.
Första fynd
Först publicerad av Ragnar Ohlsén (1927) från Krokstad Korsbergane, där han samlat arten 1926, belägg i GB, S. Äldsta insamling är från Grötö i Lysekil 1900 och gjord av M Engstedt, belägg i S som Alchemilla acutangula, bestämd till A. micans av C G Westerlund 1910.
Utbredning
Ganska vanlig och jämnt spridd utom i havsbandet. 334 fynd i 164 rutor (58 %). – Fries: 80 fynd i 50 rutor (18 %).

