blåmålla
Oxybasis glauca
Blåmålla är en gammal kulturföljeslagare, som är starkt kvävegynnad och framför allt växer runt ladugårdar, vid öppna gödselstäder, på jordhögar, vid avfallsanläggningar och ibland på tånggödslade havsstränder. Förekommer ibland i stor mängd, där man lagt ut rötslam på nyanlagda gräsytor. Den kraftiga minskningen sedan förra inventeringen beror förmodligen främst på förändrad gödsel- och sophantering.
Första fynd
Först uppgiven från landskapet av P F Wahlberg (1820) med orden Bahusiae passim det vill säga spridd i Bohuslän. Äldsta belägg är från Uddevalla 1829 (Dalman i UPS).
Utbredning
Ganska sällsynt. 96 fynd i 71 rutor (25 %) jämnt fördelade över landskapet. – Fries: Tämligen allmän till Bottnafjorden och Uddevalla. Norr därom sällsynt. 318 fynd i 124 rutor (44 %).

