strutbräken
Matteuccia struthiopteris
Strutbräken växer på mullrik eller lerig, näringsrik och fuktig jord i skuggiga lägen och bildar ofta mycket stora och täta bestånd utefter bäckar, åar och fuktdråg i lövskog, gärna med ädla lövträd, eller i ängsgranskog. Den planteras då och då i trädgårdar, där den kan växa ganska torrt. Därifrån sprider den sig lätt med jordstammar till dikeskanter och bäckdalar i närheten.
Första fynd
Först uppgiven från landskapet av Carl Linnæus (1747), som under en avstickare till Bohuslän under sin västgötaresa fann den växa utanför Uddevalla,i Baggetofta äng, jemte wägen, ganska ymnig och stor.
Utbredning
Vanlig vid fjordarna och i mellanbygden, ganska vanlig i inlandet och sällsynt i kustbandet. 352 fynd i 151 rutor (54 %). – Fries: Spridd över större delen av området, men saknas i flertalet kustsocknar, särskilt de sydliga. 304 fynd i 123 rutor (44 %).
