Apel har odlats sedan mycket länge och påträffas mycket ofta vid gamla gårdar och ödetorp. Dessutom är apel ofta fröspridd av fåglar eller människor även långt från bebyggelse. Man träffar på aplar i hagar och annan betesmark samt i bland- och lövskogar och i brynvegetation. Skillnaden i frekvens mellan de båda inventeringarna beror sannolikt på att man under förra inventeringen inte så gärna antecknade kvarstående exemplar och också på att många torp övergivits på senare tid och antalet ödetomter alltså har ökat.