Bohuslinden är en av Sveriges allra sällsyntaste växter i vilt tillstånd. Den anses vara en relikt från varmare tider, då den enligt fossila pollenfynd hade en större utbredning längs västkusten. Bohuslind planteras ofta och det gör, att det är svårt att avgöra vilka bestånd som är naturliga. På fyra eller kanske fem lokaler i skärgården utanför Strömstad anser man att förekomsten är spontan. Både på Syd-Koster och Norra Öddö finns stora, riktigt gamla träd. Det finns uppgifter om att Blötebågslinden på Norra Öddö är över tusen år gammal. Den hade länge fungerat som sjömärke, när den klövs av blixten på 1920-talet. Den beskrevs av Lindner (1935) vara ”mycket gammal, skröplig, ihålig som en skorsten”, men även i dag är bladverket varje år friskt. Bohuslinden växer på näringsrik mulljord med skalinslag och omges av gles blandskog med en del ungplantor, som delvis är rotskott men kanske även frösådda. Både på Norra Öddö och på Syd-Koster finns också hybriden med skogslind intill det stora trädet. På den av Lindeberg angivna lokalen på Hällsö har bohuslinden inte återfunnits, men på Syd-Hällsö finns ett bestånd av hybriden, som tyder på att bohuslinden verkligen funnits där.