sötbjörnbär
Rubus plicatus
Mer information om arten

Sötbjörnbär är det vanligaste björnbäret i Bohuslän och plockas i dag liksom på Kalms tid till sylt. Det växer solöppet på frisk till torr mark i snart sagt alla miljöer: betesmarker, torrbackar, hällmark, klippsluttningar, bergrötter, skogsbryn och öppna gläntor i lövskog. I kulturlandskapet följer björnbärsbuskarna restmarkernas linjer, sådana som vägkanter, åkerrenar, gärdsgårdar, markvägar och röjningar av olika slag. Tillsammans med rosor och slån står sötbjörnbäret till stor del för den snabba igenväxningen av övergivna eller dåligt hävdade marker.

Första fynd

I Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar skriver Pehr Kalm efter sin bohuslänska resa: "Biörnebär, Björnebuske kallades den af alla i Bohus-Län. Växer öfver hela Bohus Län, något uppå fasta landet, men i ganska stor myckenhet ned mot hafskanten ock på öar, uti backar, vid bergsfötter ock gärdesgårdar. Denne är oförliknelig till häckar. Bären äro svartagtiga, se ut som Hallon eller Åkerbär, smaka sötsura: de insyltas ock förvaras på samma sätt som hiortron.” (Kalm 1743).

Utbredning

Mycket vanlig vid havet, fjordarna och i mellanbygden, mindre vanlig i inlandet. Totalt 999 fynd i 223 rutor (79 %). – Fries: Allmän. Dock sällsynt kring och öster om Bullaren. 550 fynd i 173 rutor (61 %).

karta
histkarta