Arten uppdelas i tre underarter: ssp. nigra liten sommarvicker, ssp. segetalis stor sommarvicker och ssp. sativa fodervicker. De har inte konsekvent urskilts under inventeringen och arten behandlas därför kollektivt.
Fodervicker är förmodligen inte funnen under inventeringen. Den odlades förr som foderväxt. Liten sommarvicker är den klart ovanligaste av de två återstående underarterna. Den växer i torr, gles- och lågvuxen gräsmark, gärna på mer eller mindre blottat skalgrus i hällmarker och naturbeten. Stor sommarvicker trivs på liknande ståndorter men har vidare amplitud och uppträder oftare i åkerrenar, på trädor, vägkanter och skräpmark.