malört
Artemisia absinthium
Mer information om arten

Malört är förmodligen från början medvetet införd och sedan mycket länge odlad som krydd- och läkeväxt. Den är förvildad och numera fullt naturaliserad i torra, näringsrika gräsmarker nära bebyggelse, framför allt i kusttrakterna. Man finner den på ödetomter, i betesmarker, på vägkanter och gårdsplaner, i hällmarker och på strandängar. Sedan mitten av 1900-talet har den minskat avsevärt, kanske beroende på igenväxning.

Första fynd

Under sin exkursion i Bohuslän 1841 fann M v Düben malört i Kville socken. Han skriver: ”… träffades här flerestädes på hafsstränderna, ända ute på de aflägsnaste och ödsligaste skären” (Düben 1843).

Utbredning

Ganska vanlig vid havet och fjordarna med avtagande frekvens mot inlandet, där den är ganska sällsynt. 181 fynd i 100 rutor (35 %). – Fries: Särskilt i kustlandet allmän, men sällsyntare i inlandet. 515 fynd i 180 rutor (64 %).

karta
histkarta