piprör
Calamagrostis arundinacea
Piprör växer i ganska torr till fuktig, mullrik mark i glesa löv-, bland- och barrskogar, gärna i rasbranter och sluttningar. Ofta står den i kanten av mindre skogsvägar och på hyggen kan den bli dominerande.
Första fynd
Första tryckta uppgift finns hos Pehr Kalm (1746). Han antecknade gräset från Väderöarna i Kville och från Skee, där han iakttog hur hästen åt av "pipven och huru begärligt han letade efter denna, gick ofta högt uppför branta backen, att få detta sköna gräsets m[j]uka, breda, långa och frodiga blad. Jag har många gånger både förr och sedan märkt, att detta gräset är ett ibland de förnämste som hästar gärna utvälja.”
Utbredning
Sällsynt vid kusten, ökar i frekvens åt öster för att bli ganska vanlig i inlandets skogsområden. 297 fynd i 79 rutor (28 %). – Fries: 234 fynd i 84 rutor (30 %).
