vitklöver
Trifolium repens
Vitklöver ingår i vallfrö och gräsmattefrö och är starkt bunden till kulturmarker. Den växer exponerat, friskt eller torrt i lågvuxen eller betad gräsmark som naturbeten, hällmark, gräsmattor och havsstrandängar, där man oftast finner den på den övre landstranden, gärna tillsammans med gåsört och smultronklöver. Allra vanligast kanske den är på kanter av småvägar och i gårdsmiljöer och arten förekommer även i skräpmarker.
Första fynd
Först uppgiven från landskapet av Pehr Kalm, som under sin bohuslänska resa såg arten på Koster i Tjärnö: ”vitväppling, något men spinkot”. Under färden mellan Hogdal och Skee iakttog han att den hörde till de växter, som hästen gärna åt. (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig i hela landskapet. 1980 fynd i 276 rutor (98 %). – Fries: Mycket allmän. Känd från alla socknar. 487 fynd i 188 rutor (67 %).

