långsvingel
Schedonorus giganteus
Långsvingel växer i halvskugga eller skugga i näringsrik mulljord i löv- och blandskog med ädla lövträd, gärna utefter bergrötter, i rasmark och längs källdråg och bäckar.
Första fynd
Först uppgiven från Bohuslän av Göran Wahlenberg (1824). Äldsta lokalangivelse finns på ett belägg i S från Uddevalla Kristinedal, taget av Th O B N Krok 1852.
Utbredning
Ganska sällsynt, saknas vid havet och är sällsynt i den norra delen av landskapet. 56 fynd i 36 rutor (13 %). – Fries: 49 fynd i 32 rutor (11 %).
