Släktet Hieracium är mycket stort och har delats upp i sektioner och småarter på olika sätt genom tiderna. Alla hökfibblor utom flockfibbla Hieracium umbellatum är apomikter, vilket betyder att de bildar frön utan befruktning och de nya plantorna blir genetiskt lika moderplantan. Detta innebär att små genetiska variationer, som slumpmässigt uppstått, blir bestående och så småningom ger upphov till en mängd småarter, varav ett stort antal finns representerade i de offentliga herbarierna. För att kunna överblicka mångfalden småarterna förts till sektioner. På senare tid har Torbjörn Tyler arbetat med artkomplexet och speciellt studerat sektionerna skogsfibblor sect. Hieracium, hagfibblor sect. Vulgata, krattfibblor sect. Bifida samt styvfibblor sect. Tridentata och klippfibblor sect. Oreadea (Tyler 2004, 2009 samt 2011 under tryckning).
Under början av inventeringen noterades hökfibblorna endast på sektionsnivå, men allteftersom intresset ökat och Torbjörn Tyler bestämt insamlat material har fler och fler småarter uppmärksammats. Få inventerare har dock intresserat sig för gruppen, och fynden under inventeringen måste betraktas som mycket slumpmässiga, vilket innebär att det oftast inte går att dra några slutsatser varken om den miljö växten förekommer i eller om hur vanlig den är i landskapet. Flera av småarterna framför allt ur sektionerna Bifida och Hieracium är så kallade parkfibblor, som kommit in med gräsfrö under slutet av 1800-talet. Dessa finner man ofta i närheten av herrgårdar eller parker.
Under sektionsrubriken redovisas först det totala antalet fynd i landskapet förr och nu. Därefter följer de småarter som återfinns i herbarier eller litteratur samt de som är noterade under inventeringen. De senare är alla belagda i hBF och bestämda av Torbjörn Tyler. Eftersom vi inte kunnat bedöma bofastheten hos småarterna sätts alla med liten stil utom givetvis flockfibblan.